Aftonbladet – 13 januari 1847, sida 2

förbi, den hotande fienden förjagad ifrån sitt fäste. Sir Miles talade hörbart, ehuru oredigt, då han åter lades till sängs och väl påhöljdes, hvarefter ljusen borttogos, alit buller förbjöds, och Dalibard samt doktorn qvarstannade tysta vid sängen. Rike many,, tänkte Dalibard, din stund är ärnu icke kommen; din rikedom skall ej öfverflyltas till pojken Mainwaring., Under tillsyn af Dalibird, som nu följde sin egen metod, tillfrisknade sir Miles lika hastigt och fullkomligt, som förra gångerna. När Lueretia morgonen derpå fick höra talas om sjukdomsattacken, erfor hon, vi våge icke säga en brottslig glädje, men en förfärlig och feberaktig sinnesskakning. Sir Miles sjicl, af kammartjenarcn underrättad om Dalibards tvist med doktorn, intogs af en djup tacksamhet och vördnadsfull beundran för de enkla medel, dem hen efter all anledning hade alt tacka för sitt återställands, och med cn foglighet, som Dalibard icke hade väntat, lyssnade han till sin kunnige sckreterares enträgna förmaningar, i alseende på det lenadssött han måste iakttaga, om han önskade lefva. Nu ändtligen öfvertygad, utt vin och väliefnad icke h.de utestängt fiend-n, och i Olivier Dalibard ha:vande för sig en man, mindre flat än doktorn, samtyckte han utan synnerlig motvilja att försöka en sträng diet och daglig rörelse i fria luften. Dalibard förblef nu beständigt vid hans sida; den lirdes ökade inflytande var lika naturligt, som ögonskenligt. Lucretia darrade; hon anade en fara i hans makt, som, nu skild ifrån hennes, hotide att göra sig fullkomligt oberoende dera. Hon blef tinkspridd och orolig — afundsjuka mot Provengalen agerade hos henne, och hon började upptönka planer till hans störtande. Vid denna tid erhöll sir Miles följande bref från mer Fielden: ,Southampton d. 20 Aug. 1801. ,Biste sir Miles! Ni torde erinra er, att jag