Aftonbladet – 13 januari 1847, sida 1

lighet och uppriktig välvilja uträttar så myckeV när de utgå från en kronas strålglans! Men Vernon var starkare än Lucretia trodde honom; ty, sedan han nu hade för sig utsigten till en förening, som åt honom skulle öfverlemna vården om en annans lycka, och han väl insåg, huru mycket han vid ingåendet af ett sådant äktenskap var skyldig både systerdotterns och onkelns förtroende, ådagalade han stadigare grundsatser, än någonsin förut, när han endast haft sin egen förmögenhet att bortslösa och sin egen lycka att leka med. Väl sökte han sina gamla stallbröder; men han höll sig på afstånd ifrån deras mer utsvävande förströelser. Med undantag af alltför flitiga Nibationer åt Bacchus, hvilka då för tiden ansågos ursäktliga, syntes Charley Vernon en helt och hållet förändrad menniska. Ardworth hade gått in vid ett regemente? som afgått till krigsteatern. Mainwaring var ännu hos sin fader, och hade ännu icke till sir Miles framställt någon önskan eller något förslag för framtiden. Såsom förut, tillbragte Olivier Dalibard sina förmiddagar allena på sill rum — middagstiden och atnarna hos sir Miles. Han undvek alla enskilta samtal med Lucretia, till hvilka hon icke heller gaf anledning. Unga Gabriel roade sig, såsom förut, mid att kopiera sir Miles taflor, tecknade efter naturen, klåttrade prosa eller vers på sin kammare (han visade dock aldrig sina snillefoster), nöp hundarna, när han kunde träffa dem allena, sköt ibjel kattor, om sådana visade sig i trädplanteringen, hvilket han gjorde under förevändning att skydda fasankycklingarna, strök omkring 1 kojorna, der ban var en favorit för sitt vackra ulseende skull, men. alltid lemnade spår af sitt besök genom tillställande a! någon förargelse celler något skälmstycke, såsom t. ex. att kullstjelpa tekitteln, skålla barnen eller, hvad han mest