Aftonbladet – 11 januari 1847, sida 3

EN ÄLSKVÄRD QVINNA. Till Louise. Åt Louise är helgad denna dag — Må för henne då min lyra ljuda; Må min sängmö, fastän ung och svag, Af sin skörd Dig några blommor bjuda. Då: ännu Din defnads morgon ler, Må Du!lifvets sanna-vishet finna; Sök den flitigt: jag Dig endast ger Några drag utaf. en älskvärd qvinna, Med ett fint, ett jemnt och stilla vett, Som i skämt — i lexor ej — här brunnit, Glad och verksam henne dagen sett Och hvar afton benne lycklig funnit. (Insändt.) Ingen är af. henne ovän nämnd — Hvad kän hatet väl en menska båta? — Och hon känner blott en enda hämnd, Men den! ädlaste: den aw förlåta. En förtret ej henne trycker ner, Hon sin mun åt Löjets grätie Viger; Ty en mulen gqvinna skrämer mer Än hvart åskmoln, som på himlen stiger. Egennyttan: ser hon. med förakt, Ty Behagen fly för Girigheten; Denna sats hom vet och tar i. akt: Qvinnan prydes mest af gifmildheten. O, hur skönt att se en-anhan säll För en njutning, som man sig beröfvat, Sprida glädjen i det tysta tjäll, Der Förtviflån länge Dygden pröfvat! Men hvar njutning, som ej är ett brott, Hvarför,iskulle -hon . väl den försakal Lifvets blommor -dö och vissna blott, Om vi icke deras sötma smaka. Ja, Louise! gör Nöjet til Din slaf, Akta Dig att blifva dess slafvinna, Låt det följa Dig intill Din graf; Men älltjemt Ditt herravälde finna. .Sällheten, -.som. i Pin barndomsverld På Din himmel brann som morgonstjerna, Gör Dig. ständigt mer och mera värd Och hon lyser Dig som aftonstjerna. Str. ————L