Aftonbladet – 11 januari 1847, sida 2

jag det sjelf förut, Nu känner iag hvad den är, när ni talar om att skiljäs! Skakad och upprörd; qvaldes Mainwaring djupt af dessa glödande ord; han lutade ned sitt ansigte och betäckte det med sina händer. Då han kände, Huru hon bemödade sig att draga bort dem, gaf han efter och såg henne knäböjande vid sina fötter. Hans manliga stolthet, hans tacksamhet och hans hjerta — allt rördes, då han såg en så högdragen qvinna i denna ställning; han öppnade sina ärmar, och hon föll till hans bröst. Ni säger ju aldrig mer; att vi skola skiljas åt, William! flämtade hon konvulsiviskt. Men hvad skole vi göra? Säg mig först, hvad som passerat emellan er och min onkel., ,Derom är föga att säga; ty väl kanjag upprepa. ord; men ej återgifva ton och blick. Si Miles talade i början vänligt och uppmuntrande med: mig. angående mina utsigter, sade det vara tid att jag nu valde ett visst lefnadsyrke, tillade med hotande eftertryck några få ord emo! hvad han kallade ytomma: drömmar och villan. de ärelystnad,, och då han märkte att jag skiftade färg — ty det kände jag att jag gjorde — blef hans bemötande mera kallt och strängt Lucretia! om han ej upptäckt vår hemlighet, hyser han dock mer än misstanka om min — min förmätenhet. Slutligen sade han helt kort; att det vore bäst att jag återvände hem och rådfrågade min far; i händelse jag hellre ville gå in i statens tjenst, än välja hbandelsyrket, trodde han sig äga nog inflytande att befordra