Aftonbladet – 11 januari 1847, sida 1

mr UU OO — — — U—U— enn MMMM han gerna om att betrakta sina förfäders porträtter, dem han samvetsgrant låtit qvarsitta på deras platser, och hellre låtit uppsätta sina florentinska och venetianska mästerstycken isängkamrar och förmak, än han ifrån galleriet velat undanflytta sina anors styfva halskragar, jackor och styfkjortlar. Man hviskade i huset, att baroneten, när han hade någon förebråelse att göra en arrendator eller han ville lexa upp nå-. gon underhafvande, alltid lät föra honom till sitt allraheligaste, genom hela längden af galleriet, på det att förbrytaren måtte blifva behörigt förberedd och erfara en känsla af vördnad genom den imponerande effekten af en såj ståtlig passage och de gravitetiska fysionomierna af alla dessa familjens anor, hvilka nödvändigt måste bibringa honom högt begrepp om slägtens värdighet och skrämma upp honom vid tankan på den vredgade blicken af dess nuvarande representant... Genom detta galleri gick nu unga Ardworth, i fjäten af den pudrade be-; tjenten; här och der stannade han, för att betrakta något mer än vanligt barskt porträtt; ännu oftare undrade han, hvarföre hans stöflar, som aldrig. förr knarrat, just skulle göra det på dessa tiljor, och kände en lugn nyfikenhet, iätan minsta blandning af fruktan eller vördnad, i anledning af hvad gubben kunde hafva att säga bonom. Men all känsla af sidvördnad upphörde, när, sedan han blifvit visad in i baronetens rum och dörren till detta blifvit stängd, Sir Miles steg upp, med ett hjertligt småleende skakade hans hand, och, med bor rtläggande af! den punktligt artiga titeln Mister, sade till honom: — ,Ardworth. Sir, om jag hyst en liten fördom emot er, innan ni kom hit, så har ni nu betagit mig den. Ni är en duglig och galant gosse, Sir; och ni har en gammal mans välönskningar, hvilket icke är någon dålig begynnelse för en ung man, som vill göra lycka i verlden.