Aftonbladet – 11 januari 1847, sida 1

MM MM Ardworth rodnade och en tår kom i hans öga. Rösten stockade sig i halsen, när han framsiammade ett knappt hörbart svar. Jag önskade tala:vid er, unge gentleman, på det jag sjelf måtte kunna bedöma, hvad ni bäst skulle tycka om och hvad som bäst skulle kunna passa för er; — er far tjenar i armåen. Hvad säger ni om ett-par epåletter?) Ack, Sir Miles, det är just min högsta önskan! Allt annat än domstolen, kyrkan undantagen; allt annat än kyrkan, pulpeten och disken undantagnal Baroneten, ganska belåten med detta svar, klappade honom sakta på axeln. ,Ha, ha! vi gentlemen, ser ni (ty Ardwortharne äro al god familj — ganska god) vi, gentlemen, förstå hvarandra! Oss emellan sagdt, har jag aldrig tyckt om den juridiska vägen — aldrig tänkt, att en man af börd bör beträda den — att taga pengar för att ljuga — det är smutsigt — gement! Icke mer om den saken! Kyrkan — vår moder kyrkan — ärar jag på det högsta! Stat och kyrka gå hand i hand. Men man bör vara en mycket god menniska, om man skall predika för andra — bättre, än någondera af oss är — håller ni icke med mig. om det? ha, ha! Nå, ni tycker således om armeen — der har ni ctt rekommendationsbref till chefen för hästgardet — far till staden — saken är snart afgjord; och, hvad er ekipering beträffar — så läs vid tillfälle i den här lilla boken., Sir Miles stack härvid en sedelbok i Ardsvorths hand: Men förlåt mig, sade den unge mannen, mycket förlägen. hvad anspråk äger jag, Sir Miles, på så mycket äd-lmod? jag vet, att min onkel förolämpat er.n Sir, deruti ligger just anspråket! sade Sir Miles, allvarsamt. Jag kan ej lefva längeb tillade han, med melankolisk ton; jag vill dö i fred med hela verlden! — kanske jag gjort