ande i kamp med det goda, och det goda hade vunnit seger. Men öfvertygelsen härom verkade aldrig på hans samvete eller upplyste hans förstånd; väl erfor han en bitter känsla af vanmakt, men den väckte hans raseri, den nedslog honom icke: han ville icke underkasta sig Gud, såsom alltför mäktig att emotstå; nej, tvärtom trodde han sig ännu icke hafva förvärfvat tillräcklig konst att föra det ondas vapen. Dock, ondt kallade ban det icke. Godt och ondt vore för honom blott underordnade genier under andens välde; de liknade lampans slavar, i sagan. Men hade han kommit under fund med lampans. rätta hemlighet? -Huru kommer det tilly, tänkte han, då han otåligt vände sig ifrån fönstret, huru kommer det till, att jag gäckas här i mina planer, här, der jag) trodde mig säkrast om att göra lycka? Hennes själ har blilvit formad af min hand, sedan naturen sjelf förberedt den för att af mig utdanas; — allt har här smålett åt mig. Och plötsligt inträffar någonting så alldagligt i de dödliges alldagliga lif — en oförutsedd rival uppträder — en rival, just af den balt, jag lärt henne att förakta — en af komediens osmakliga älskare — ingen karakter, blott ungdom och hyggligt utseende; Ja, en teaterälskare stiger fram, och åratals byggnad ramlar öfver ända Under dessa tankar lade han sin hand på en liten dosa på ett af borden. fa, uti deönar, atertog ban, i det han slog på locket, som gaf ett doft ljud ifrån sig — uti denna förvarar jag nycklarna till lif och död! Jag dåre, denna min makt sträcker sig ej till hjerlat, om ej för att qväfva det. Månne väl de gamla hedningarne verkligen bade misstagit sig? Finnas då inga kärleksdrycker, som kunna gifva annan riktning åt begåarets ström? — men får jag blott en sträng i flickans hjerta att vibrera, så är allt det öfriga milt — allt — allt, egendom, rang, makt — allt det öfriga, blott jag öppnar denna dosax (Forts. följer.)