Aftonbladet – 9 januari 1847, sida 2

D. A:s anförande; och i motsatt fall visar dt sig troligt, att munlåset måste vara effektivt. RNE en esse v — Om ett: uppträde på veterinärinrättningen. Fill kongl. sundhets-kollegium har nyligen inkommit en skrift af ganska besynnerligt innehåll, riktad emot chefen för veterinär-inrättningen, hr öfverdirektören och ridd. Norling. En norsk elev vid nämnde inrättning har nemligen i början af sistlidne December till hemälte kollegium anmält, att han någon förutgående dag blifvit på ett svårt sätt misshandlad och slagen af hr öfverdirektören; och kollegium har, efter en hållen preliminärundersökning på stället, remitterat denna skrift till förklaring af hr Norling, hvilken för närvarande befinner sig i Skara. Detaljerna af anklagelseskriften äro af sådan beskaffenhet, att man tycker sig hafva-svårt att sätta tro dertill; men det är icke utan, att redan tillförene klagomål försports, att den annars i sitt fack utmärkt skicklige chefen för veterinärinrättningen behandlar eleverna med en viss brutalitet, som måste afskräcka personer med någon sjelfkänsla från undervisningens begagnande vid detta af staten ganska dyrt salarierade läroverk. Vi skole framdeles redogöra för nu omförmälde sak, som utan tvifvel blir föremål för undersökning vid domstol. — — Den för rysk räkning 1 Motala förfärdigade lilla ångslupen med skrufhjul, hvilken sågs här 1 somras och sades vara ämnad till skänk åt schacken i Persien, synes nu ha nått sin bestämmelse, enligt hvad man finner af utländska tidningarne med sista posten. Der berättas nemligen att ryska marinlöjtnanten furst Galizin hade mot hösten ankommit till Teheran och medfört en liten ångbåt, 46 fot lång, som kejsaren förärat schacken, hvilken länge önskat äga elt ångfartyg. Båten hade bli vit förd från Wolga öfver Kaspiska hafvet och vidare ett stycke uppför floden Sefir Rud, samt sedan landvägen till Teheran. Vid Teheran finnes likväl ej något vatten, som ens är tillräckligt för en så liten farkost; man hade derföre låtit uppdämma en trädgårdsdam vid lustslottet Kasr Kadscher, en timmas väg ifrån Teheran, så att den kan hålla mera vatten än vanligt och den lilla ångbåten svänga omkring på dess lugna spegel i kapp med guldfiskarne. Der — anmärker berättaren — kan schacken nu i all maklighet uti sin trädgård beundra ångans underbarå kraft, och behöfver icke, hvad som hans nyfikenhet kanske annars kunde ingilvit honom, följa andra österländska monarkers exempel med att skaffa sig en ångflotta och tilläfventyrs med den göra utfärder hit och dit, t. ex. på Kaspiska hafvet; isynnerhet som det vore ett öfverflöd nu mera, sedan Ryssland redan dragit försorg om att tillfredsställa de kustboer -vid Kaspiska havet, som kunna få lust att göra ångbålsresor.