Aftonbladet – 9 januari 1847, sida 1

Förlåt mig, upprepade hon; men dessa komplimanger, i fall de så äro menade, falla i ganska otacksam jord. En qvinnas välde öfver gaser och band, öfver tebord och sällskapscirklar, öfver sprättar och koketter, lönar icke en resa från Laughton till London., Ni tror er kunna sätta er öfver beundran ?, Ja, öfver hvad ni menar med det ordet.n rÖfver kärleken också? hviskade Vernon. Fastigt lyfte nu Lucretia sina ögon till sin moitie. Syftade han på hennes hemlighet? — eller alluderade han på egna afsigter? Hennes blick besvärade Vernon, och han vände bort hufvudet. Plötsligt förändrade nu Lucretia sitt sätt emot honom, ty hennes tankar hade tagit en annan riktning. Hon hade blifvit öfvertygad om hvad hon förut blott hade misstänkt. Denna håstiga förtrolighet å hans sida härrörde från idcer, som hennes onkel hade ingifvit honom — gästen hade blifvit uppmuntrad att försöka sig som friare. Hon hade alltifrån barndomen med passion studerat menniskörs karakter, och den erfarenhet hon häruti förvärfvat sig sade henne, att på denna lättsinniga, polerade, sorglösa natur skulle förakt göra föga verkan! — om hon deremot besvarade förtroligheten; vore detta bästa medlet att försäkra sig om en vän och afväpna en friare. Hon ombytte derföre taklik: bon uppbjöd hela sin utomordentliga förställningskonst, och besvarade kusinens obesvärade förtrolighet, ej för att röja sig sjelf, utan för att utforska sin fiende. Det ble! af vigt för henne att lära känna denne man, för att kunna utöfva det inflytande på honom, som en sådan kännedom borde gifva henne. Småningom och omärkligt ledde hon sin meddansare från hans plan att utletå hennes egna hemligheter och studera hennes karakter, samt löckade honom att öppet tala om sig sjelf. Omedvetet började han att för henne blotta svagheterna i sitt vil