hållsam och tankfull Emedan hon såg blott få harn af sin ålder och icke umgicks förtroligt med något af dem, utestängdes hennes själ från de vanliga föremålen för barndomens lifliga håg, dess aldrig hvilande undran och iakttagelse. Med fullkomlig frihet och ofta alldeles obemärkt gick hon på förmiddagarna ut och in i sir Miles bibliotek, på eftermiddagarna i hans salong, ända till dess hennes hvilotimma kom; derunder lyssnade hon till samtalen och drog obehindradt sina egna slutsatser. Att tidigt och ofta umgås med de fullvuxna, utöfvar stark inflytelse på barn, både till godt och ondt — det goda blott i aseend2 på förståndet — det onda beror på de personers karakter och grannlagenhet, barnet har tillfälle att se och höra — Maxima reverentia debet liberis, d. Vv. s. man är skyldig att visa barn största uppmärksamhet! utropar den visaste af Romarne; meningen deraf är, att vi böre visa aktning för barndomens renhet, oerfarenhet och ockuld. Sir Miles vanliga umgängesvänner voro män af verld; väl uppfostrade och i barns närvaro mycket grannlaga, såsom de bäste af gamla skolan voro, undveko de alla anekdoter, alla anspelningar, för hvilka en klok husmoder låter sina flickor aflägsna sig ur rummet; men detta hindrade dem icke att tala om verlden sådan den är. Föll samtalet på unga ÅA —, så beräknade de helt öppet, huru mycket han finge ärva, när gamle A—, hans far, doge; tillade naturligtvis rikedom, rang och skicklighet deras erkända vigt i lilvet; voro föga benägne att prisa en stilla, fridsam och god vandel, utan snarare böjde för alt göra narr af dem, som bemödade sig att lefva dygdigt; talade sällan, men med aktning, om de verldsliga åsigter, som styra menniskorna; allt detta utöfvade sin oundvikliga verkan på flickans skarpa, lifliga, men slutna och reflekterande förstånd. (Forts. följer.) R — — NYTT KruT. Professor Erdman i Wien har af Stenkolstjära beredt ett rödaktigt pulver, som i exploderande kraft skall långt öfverträffa bomullskrutet, och dertill kan erbållas för ett ganska facilt pris.