Aftonbladet – 7 januari 1847, sida 2

— — -Q8—-—— nm MMMM UUU— — Xct! 1XTXH5155X1XX unga fröken, er familj skall ej behöfva blygas för henne; hon förtjenar väl er onkels välvilja. Tala ett godt ord för hennel — Den hederlige mannen knäppte härvid ihop händerna Lucretia såg tankfull ned i golfvet; men elfter en kort paus återtog hon: yHvad säger min oakel?) Endast alt han skall gifva svar i morgon. Jag skall gå till honom,) sade Lucretia ceh lemnade rumme!. Men, när hon kom till trappan, stannade hon vid det stora, djupt ingående fönstret, som formerade en nisch i förstugan, och blickade ut öfver de vidsträckta ägorna der utanföre; ett dystert småleende satte sig nu på hennes läppar och tycktes säga: — Jag vill icke hafva någon medtäflare om denna egendom., Lucretia hade stort inflytande på Sir Miles; men här bebö:des det icke. Innan hon kom in till henom, hade han redan fattat sitt beslut. Hennes brådmogna och, såsom det tycktes, intuitiva munniskokännedom upptäckte vid första ögonkastet, att hon, utan att äfventyra något, kunde lägga sig ut för systern. Hon gjorde det, men onkeln ålade henne genast tystnad. Morgonen dereter fattade sir Miles prestmannens arm, och gjorde med honom en spatsertur nedåt trädgården. Mr. Fielden,, sade han, med en min, som tycktes utvisa, att ban tagit silt parti och ville undanbedja sig alla försök att leda honom derifrån, om jag följde mina egna sjelviska önskningar, så toge jag det arma barnet hem till mig. Vänta, sir, och hör mig — jag är ingen skrymtare, och menar uppriktigt, hvad jag säger — jag tycker om unga ansigten — jag har sjelf inga barn; — jag håller af Lucretia och är stolt öfver henne; men en flicka, som blifvit uppfostrad. i motgångens skola, torde kunnat blifvaen bättre sköterska för mej på min ålderdom och ett blidare sällskap; men derpå får jag ej göra afseende. Jag har tänkt efter och finner, alt jag ej kan gifva Lucretia eller ännu ofödda barn exempel af likgiltighet för ett förnedradt namn och en vanhedrad slägt: ni torde