Aftonbladet – 7 januari 1847, sida 2

Men han var en yngre son i en talrik familj — både han och hans hustru hafva, efter hvad de sagt mig, !ått vidkännas alla de bekymmer, som äro oskiljaktga från en fattig militär, då han icke har något annat än lönen, att lefva a. De hafva en son; Dr. Mivers — fastän sjelf så fattig — tog till sig gossen, ty han höll innerlgt af sin syster, och ämnade uppfostra honom till sitt eget yrke. Döden tillintetgjorde hans goda uppsåt. Gossen har: lofvande anlag och förtjenar väl det understöd han. kan lyckas erhålla.n Drag försorg om hans vidare uppostran — skicka honom till akademien; jag skall se till, att han får beträda någon bana, som hans farsfamilj kan skänka sitt bifall. Ni behöiver icke för någon, ej ens lör gossen, omnämna mina: afsigter i den vägen. Och nu, Mr. Fielden, har jag gjort min skyldighet — åtminstone tänker jag så. Ju längre ni vill hedra mitt hus med er närvaro, desto mer skall det fägna mig; men detta ämne, tillåt mig att med all aktning säga det, behö:ver och tål nu inga vidare kommentarier. Har ni läst sista nyheterna från armåen ? Armcen! — Förlåt, Sir Miles, ännu ett ord: — får icke stackars Susanna åtminstone trösten att om;amna sin syster? Sir Miles besinnade sig ett ögonblick och stötte sin kryckkäpp tre gånger hårdt i marken. Det ser jag just intet hinder för; men, efter adre:sen på brefvet, vistas den stackars flickan alltför långt ifrån Laughton, att låta Lucretia komma till henne.n Det inkastet kan jag undanrödja, Sir MilesDet är min önskan att fortfarande behålla Susanna hemroa hos mig, bland mina barn — min hustru håller så hjertligt af henne; om ni hade samtyckt att lemna henne skydd under ert ezet tak; så skulle jag ej på en hel månad fått se en glad min i huset. Om ni bifaller detta, såsora jag på grund af ert eget ärade förslag har skäl att förmoda, kan jag, på återvägen till mitt hemvist i Devonshire, fara genom Southampton, och Miss Clavering kan då få tillfälle att der besöka sin syster.