Aftonbladet – 7 januari 1847, sida 2

ser det lämpligt, så kommer naturligtvis allt understöd ifrån min sida att undandragas henne.n Festina lente! — icke så hastigt, sir Miles. Jag säger ännu icke, att det är lämpligt — icke för det de idka handel, hvilket, efter mitt ödmjuka förmenande, ingalunda bör utesluta dem ifrån tacksamhet för deras godhetsfulla tillbud, utan för det Susanna, stackars barn, blifvit van vid ett helt annat lefnadssätt och, åtminstone i början, torde finna sig något främmande för — Främmande, ja; det vill jag hoppas inföll sir Miles, i det han med mycken, häftighet tog sig en pris snus; och, i förbigående sagdt, skulle jig anse det alltför lyckligt, om ni och mrs. Fielden — ni är ju git, sir? — ja, det förstås — alla prester gifta sig ju! — om ni och mrs. Fielden sjelfva ville taga vård om henne; det vore mig en stor tröst att veta henne på ett så godt ställe. Vi tänka något olika, sir — men jag högaktar er. Tänk på den saken. Nå, doktorn har då icke e:terlemnat några slägtingar, som jag på något vis kunde hjelpa? Besynnerlige man! tänkte Fielden. — Jo, — svarade han högt — jag bör icke låta en stackars ung man gå miste om det tillfälle, som erbjudes genom er — er — L ka mycket — fortfar — en siackars ung man; i handel, kan jag förstå? Nej; och — efter ni fäster vigt vid sådant lappri — torde det intressera er att veta, det han på fadrens sida är af gammal fi milj — en Dr. Mivers syster blef gilt med kapiten Ardworth. Ardworth! — ett rätt godt namn! — En Ardworth från Yorkshire? Ja, af den familjen. Det var naturligtvis också ett oklokt äktenskap, emedan han ingick det, då han ännu ej var mer, än fändrik. Hans. familj försköt honom likväl icke, Sir Miles. Sir, Ardwordtharne äro god knapadel, men: namnet är sachsiskt; det är ingen skillnad i ras emellan hufvudmannen för Ardwortharne, om han än vore hertig, och min trädgårdsmästare, John Hodge — Sachsare äro de båda. Hans familj behöfde ej förskjuta honom, Vidare!