Aftonbladet – 5 januari 1847, sida 2

och måhända kan jag draga nytta af dina råd. Du vel, att, sedan jag lemmat lärosätet, och min fader insett, att ag icke dugde till prest, hvartill han alltid ville hafva mig, och hvar-; före han till och med öfverskred sina tillgångar, för att hålla mig vid akademi n — du vel, säger jag, att min far då lät mig välja,: antingen jag ville beträda hans egen väg och! bli landtmätare eller ingå i någon handel. Jag valde det sednare och kom till Southampton, der vi ha en slägting, som är handlande, och hos hvilken jag skulle få lära första grunderna al hans yrke. Der blef Jag bekant med en hederlig prestman och bans hustru, och i deras hus tillbragte jag en stor dvl at min tid. I den förhoppning. vill jag tro, att, efter mognare öfverläggning. efterkomma din far önskan och lära dig, huru man skall svälta med smak på en pres cå Nej. det tänkte jag icke mycket på. Då hade väl presten en dolter ? Nu är du närmare på spåren) sade Mainwaring, rodnande; fastän det icke var hans egen dotter. En ung flicka, som icke var slö med honom, hada al en rik slägtinge blifvit imackorderad i hans hus. Kört och godt,jag beundrade, måhända älskade, den unga flickan; men bon hade ingenting. och jag för min del gde ej ens surrögatel för pengar. ett lefnadsyrke. Jag inbillade mig (skratta cj åt min fåföniga), att mina känslor besvarades. Jag var orolig för hennes skull likså mycket som för min egen; jag sökte derföre utleta af presten, huruvida man hade något. bopp alt vinna henmes rika slägtinges samtycke; och fann, att han ansåg det omöjligt. Jag trodde mig icke äga rätt att tillbjuda henne armod och elände, än mindre att ytterligare fästa hennes ömhet, i fall hon hyste någon sådan för mig. Jag skref till min far, för:gaf något skäl att lemna staden och återvände hem.