Aftonbladet – 5 januari 1847, sida 2

per. Godt, hon är en ståtlig varelse i sitt slag, och jag undrar icke på, att hon dref den lilla flickan i Southampton ur dina tankar. Ack! just deri ligger det — jag är icke fullt viss på, att hon gjort det. Ardworth, kan jag anföriro dig något? Allting, utom en half guind. Jag lofvar icke att vara stenhård emot en så stor frestelse. Ardworth vände härvid ut och in på sina tomma fickor. ,Tyst — var allvarsam — eller går jag min väg. Allvarsam! med sådana fickor, hvem fa kan då vara annal än allvarsara? Perge. precor! Ardworth, sade Mainwaring ed djup sinnesrörelse, jag vill då gifva:dig förtroende a hvad som ligger mig på hjertat. Denna flicka i Southampton är Lucretias syster — hennes halsyster; den rike slägtinge, som betalar hennes underhåll, är Sir Miles St. John., ,Hvad! — min egen lilla beskedliga kusin, på min fars sida! Mainwaring, jag hoppas, att du ej bedragit mig; du har väl ej roat dig med att krossa Susannas hjerta — ty ett hjerta har hon, en hederlig, okonstlad engelsk flickas hjerta. pGud förbjude! -— Jag siger dig, att jag aldrig ens förklarat min kärlek — och, var det kärlek, så hoppas jag, att den nu är borta. Men, när Sir Miles först visade mig så mycken ar:ighet, först bjöd mig till sig, tillstår jag, att jag gjorde mig hopp om att vinna hans aktning, och sedan han för alltid hade uppdragit en så grym skiljelinia emellan Lucretia och Susanna, ansåg jag ej omöjligt, att han tillslut kunde Ismna sitt samtycke åtminstone till min förening med den systerdotter, han hade vägrat upptaga i sitt hus och erkänna. Men, under det jag närde detta hopp, blef jag dragen af jen oemotståndlig makt — jag blef snärjd —