Aftonbladet – 5 januari 1847, sida 1

LUCRETIA AF SIR EDWARD LYTTON BULWER. Och på samma gång ett tacksamt hjerta sir, sade Vernon med värma och synbart rörd i det han sprang upp ifrån sin vårdslösa ställ ning och fattade den framräckta handen; Tro mig, jag fikar icke efter cr rikedom; icke heller afundas jag min kusin någonting så Mycket, som första rummet i ert hjerta Bra sagdt, min gosse; och jag misstänker er icke för brist på uppriktighet; Hvad tän: ker ni då om min plan ? Mr. Vernon syntes brydd; men med sin vanliga otvungenhet. hämtade han sig snart och svarade illparigt: Kanske torde det tjena till ntet att veta,. hvad jag tycker om er plan; min täcka kusin torde redan hafva afgjort saken.n Ha, sir! lät mig se er i ögonen — så — så! — ni skämtar icke, ser jag. Hvad knäfveln menar ni? Tala ur skägget, gunstig junker! ,Tycker ni inte, att Mr. Monderling — Mandelm — hvad är det han heter nu igen? — tycker ni icke, att han är en rätt hygglig ung man ?, sade Mr. Vernon, i det han drog upp snusdosan och bjöd sin slägting en pris. Åt helvete med ert snus! utbröt sir Miles, mycket uppbragt, i det ban stötte rån sig den arligt presenterade dosan, med en häftighet, så att hälften af innehållet flög ned i ögonen på de vid: hans fötter liggande två favoritlundarna eller ströddes öfver deras nosar. Rapphönshunden rusade upp, alldeles ursinnig afsmärta — pudeln nös och fnös och sprang ikring, men stannade hvavt ögonblick, för att sätta nosen emellan tassarna. Den gamle jestömannen