Aftonbladet – 5 januari 1847, sida 1

nes syster är förbjuden--mitt -hus-—-hvariöre? visst icke för det hon begå t något fel, stackars. flicka, utan för det hon är ett vanärans barn, och modrens synd faller åter på dottrens hufvud. Jag är lika godhjertad, som nåigon, vill jag tro; men jag är af gamla verlden och vill sörja för min ätts bibehållande i dess renhet. . Om Lucretia toge sig för att älska, att uppmuntra, den der pojken — ja, då skulle jag stryka ut hennes namn ur mitt testamente och sätta ert dit i stället. Sir, sade Vernon, nu ej mer i skämtsam ton, det här blir allvarsamt; och jag har icke rätt ens att med en halidragen anda yttra någon misstanka, hvaraf jag, nu finner att jag möjligtvis kunde vinna någon fördel.; Men, i fall ni önskar, att miss Clayering skall med opartiska ögon betrakla mig såsom friare, anser jag det obetänkt, att vid hennes ålder kasta henne i vägen för en man, som i fråga om personliga fördelar är: mig sjelf och de flesta män öfverlägsen — dertill en. man, nästan af hennes egen ålder, väl uppfostrad, bele:vad, utan något, hvarken i skick eller. utseende, som förråder låg härkomst... Jag har icke ringaste anledning till den förmodan, att, han gjort minsta intryck på miss Clavering, och har han det, så tör det väl kanske. icke vara annat, än en flygtig fantasi af en ung, oskyldig och tanklös flicka; men förlåt mig, om jag säger rent ut, att, i fall ock så vore, så gjorde ni dock alldeles orätt, om. ni ville straffa eller ens banna, henne derför — ty ni är sjelf skulden derull. senom er :egen. sorglöshet, er blinda glömska al menniskonaturen och ungdomens . känslor, hvilken, jag måste säga, är dess mindre ursäktlig hos en så erfaren verldsman. Charles . Vernon, .sade den ssamb haroneten; räck mig åter er hand; Jag hade åtminstone rätt; när. jag. sade, att ni har ensäkta sentlemans hjerta... : Men: nog nu om dettaämne;