Aftonbladet – 4 januari 1847, sida 1

S:t Johns sekreterare och bibliotekarie. Den lärde mannen, som i hög grad ägde gåfvan att tilvinna sig menniskors välvilja, hade kommit i icke mindre ynnest hos den engelska: baro neten, än förut hos den franska diktatorn. Han spelade väl både sehack och trielrac; han var en ganska skicklig räkenskaps örare; han ägde en rikedom af insigier nästan i alla ämnen, hvarföre det föll sig mera beqvämt att rådfråga honom, än någon encyclopedi i sir Miles bibliotek; och, som han talade både -engelska och italienska med en korrekthet och lätthet, som äro ytterst sällsynta hos en fransman, var ban 1 tillfälle att göra barenelen en betydande tjenst, i d:t han uti nämnde språk undervisade sir Miles syserdottter och favorit, hvars litterära upplostran han för öfrigt i allmänhet ledde, och hvars inre karakter vi snart få tillfälle omständligt beskrifva. Ett allvarsamt hinder hade likväl till en början nekat Dalibard att antaga den befattning sir Ales tillbjöd honom. Dalibard hade under sin vård och uppsigt en ung faderoch moderlis gosse af tio eller toll års ålder — en gosse, som sir Miles innan kort Misstänkte för att vara den lärde mannens son. Detta barn hade ålföljt Dalibard ilvån Frankrike, ooh, under det markisens familj uppehöll sig i Londop, förblifvit und. r vård och uppsigt al sin beskyddare eller fader, — hvilketdera förhållandet var det rälta, visste man icke. Denna uppsigt blef omöjlig, om Dalibard skulle vistas i. Hamp;shire hos sir Miles S:t John, men gossen qvarIstanna i London; icke heller ville Dalibard skiljas ifrån honom, ehuru den gamle ädelmodige herrn tillbjöd sig alt betala för gossens skolgång. Slutligen blef dock saken uppgjord: gossen inbjöds till Laughton på ett besök,-och visade sig så liflig, men t lika så väl uppfostrad, valt han snart blef en favörit och fick vistas på !gården tillika med sin förmodade fader: ty, för