Aftonbladet – 4 januari 1847, sida 1

som en beskyddare, hade han gerna öppnat sitt hus för den svärm af emigranter, som franska revolutionen drifvit till våra kuster. Olivier Dalibard, en ganska lärd msn med sällsynt vetenskaplig bildning, hade varit lärare i markis de G—s hus, en fransk adelsman, som den gamle båroneten för flera år sedan lärt känna. Markisen och hans familj hade varit bland de första, som emigrera vid revolutionens utbrott. Informatorn hade stannat qvar; ty den tiden syntes ingen fara hota dem, som icke gjorde anspråk på att tillhöra någon annan aristokrati. än kunskapens. Tvärt emot sin egen böjelse, såsom han med ångerfull blygsamhet plägade säga, hade hany ej allenast för sin egen säkerhet, utan äfven för sina vänner, blifvit nödsakad att taga någon del i revolutionens derpå öljande händelser — långt ifrån af uppriktigt hjerta, änskönt han så väl spelat rollen af patriot, att han vunnit Robespierres personliga bevågenhet och protektion; först när denne blodtörstige dygdehjelte fallit, hade han dragit sc ifrån den politiska banan och förkl ädd rym! över till England. Emedan han, vare sig a vänskap eller andra bevekelsegruder, hade an: vändt sitt inflytande hos Robespierre, för at! rädda vissa ädla hufvuden ifrån sechavolten — bland andra, tvenne bröder till markis de G—, emottogs han med tacksam välkomsthelsning al sma förra beskyddare, som gerna förläto honom hans jakobinska bana, alldenstund de trodde hans ursäkter och just denna bana hadt satt honom i stånd att bevisa deras slägt nämnde tjenst; Olivier Dalibard hade åtföljt markiser och hans familj på ett af de täta besök, dess gjorde på Laughton; och, när markisen slutli gen lemnade England och valde Wiena tl: vi stelseort för att bo hos några af sin frus an förvandter, kände han en lillig tillfredåställelst vid tanken, :att hån lemnade si vän hederligt om än anspråkslöst, försörjd såsom sir Mile