Aftonbladet – 2 januari 1846, sida 2

Jag skall skaffa dig en bra plats, så att du riktigt kan få se alltsammans, sade han med ett lugnt småleende. I mannens allvarsamma, trygga, på en gång höfliga och stolta sätt låg något, som förmådde hopen att lemna rum för honom. De kommo nära intill den ohyggliga scenen och fingo tillstånd att stiga upp i en vagn, som redan var fylld med nyfikna åskådare. Nu hörde de på afstånd det hårda och tunga ruliandet af kärran, som förde dödsoffren, och hofslagen af hästarna i: den ryttartrupp, som åtföljde dödståget till betäckning. Gossens hela uppmärksamhet var upptagen af förväntan på skådespelet, och hans öra kanske mindre vant vid franska språket, änskönt han var född och uppfödd i Frankrike, än vid ba ans moders tungomål, engelskan; derföre hörde l:an icke, eller gaf icke akt på vissa anmärkningar af de kringstående, hvarvid hans faders bleka kind vardt ännu blekare. Hur stort är baket i dag ?) frågade en slagtare, som stod i vagnen. Knapt värdt att sätta i ugnen — bara två; men den ena säges vara en aristokrat, en cfdevant markis, svarade en timmerman. : Ah! en markis! — Bon! — Än den andra? Bara en dansös; men vacker, det får man lof att medge; jag skulle tycka synd om henne. såvida hon icke vore engelska Detta sista ord uttaläde slagtaren med en ton af obeskrifligt förakt och spottade, liksom af vämjelse.