mantik är lika mycket dess filosofi. Tragedien lemnar aldrig verlden; hvar helst vi äro, omgifver den oss. Vi behöfve blott kasta en uppmärksam blick tillbaka in i flydda tiders dunkel — och allt ifrån Pelops till Borgia möta oss samma brott, fastän i olika skepnad. Hvarje tidsålder bär i sitt sköte exempel på hvarje dygd och hvarje last, som någonsin väckt vår beundran och sympati eHer vår afsky. London, November 4, 1846, FÖRRA AFDELNINGEN. Prolog. ij Uti ett rum i Paris, under Skräckregeringens tid, satt tidigt på morgonen en man, som ännu ej tycktes hafva hunnit trettiotalet, framför ett bord, betäckt med en mängd papper, ordnade och med etiketter förs dda på ett sätt, som röjde den metodiska noggrannheten hos en person, vän af ordning och van vid göromål. Bakom honom stod ett högt bokskåp, med Robespierres bröstbild ofvanpå, och hvars hyllor isynnerhet voro fyllda med verk af vetenskapligt innehåll, blana hvilka de flesta afhandlade kemi och medicin. Äfven sågos der många sällsynta böcker i alkemien, d3 frejdade italienska häfdatecknarne, några engelska afhandlingar och ett par arabiska handskrifter. Saknaden, i denna samling, af dagens stormiga Jitteratur tycktes antyda, att ägaren var en stilla och fredlig lärdomsidkare, som lefde skild ifrån revolutionens strider och passioner. Denna förmodan motsades dock af vissa på bordet liggande papper, som mycket ordentligt voro örsedda med den lakoniska påskriften pRapporter