Aftonbladet – 2 januari 1846, sida 1

ag till hälften tog afsked af romanen, föreställde jag mig att denna id bäst kunde framställas på scenen. Efter några icks offentligsjorda och ofullkomliga försök att utföra min lan, ) fann jag, att antingen ämnet var för vidtomfattande, för att kunna inskränkas inom dramens gränser, eller att jag saknade den förmåga att kontentrera, hvilken allena sätter den dramatiska författaren i stånd att inom elt trångt begränsadt utrymme sammantränga mångfaldiga olika bilder. I denna plan låg äfven att gifva en teckning af hvad jag anser för hufvudfelet vid den rivaliserande hetsjagt efte lycka eller rykte, rikedom eller kunskap, som på den punkt af samhällsbildning, till hvilken vi nu kommit, nästan är liktydig med den allmänt brukliga frasen: la marche de Yintelligencen. Det fel, jag menar, är Otåligheten Denna äflande ifver att skynda framåt, ej så mycket för att öfvervinna hinder, som att kringgå dem; detta hasardspel med lifvets höga uppgifter, hvilket alltid sätter lyckan på ett tärningkast; denna brådska att komma till målet innan man väl gjort sig reda för hvad man ön: skar; denna längtan efter hastig skörd af upp: finningsgåfvans utsäde; denna andlösa kappränning på genvägen till målet, som vi skåde rund: omkring oss, från Handtverksskolorna till Börsen, — som börjar redan vid första undervis ningen, med : barnböckerna — som öfversväm. ) Denna plan uppgjordes efter utgifvandet af kome dien Penningen, hvilken, oaktadt sitt namn dock icke innefattade något försök till framställ ning af det mer omfattande ämne, hyarpå ja; här syftar,