Aftonbladet – 2 januari 1846, sida 1

emo! göra vanliga felsteg. och villfarelser djupare intryck på vårt sinne, göra oss mera tillgängliga för varnarens röst. Dock hafva i målningen al gigantiska brott poeter med rätta funnit sitt fält och uppträdt som slägtets lärare. De förskräckliga sanningar, hvilka stirra mot oss ifrån Macbeths brottsliga did, eller Jagos nedrighet, hafva sin moraliska nytta lika väl som Tom Jones ovanliga svagheter celler Blifils alldagliga skrymteri, Så otroligt det än kan synas, inträffade likväl här omtalad2 brott inom lidrymden af de sist förflutna sjutton åren. Jag har icke tillåtit mig någon öfv:rdrift i afseende på deras storhet eller någon synnerlig afvikelse från deras detalj;r; de vid dem begagnade medlen, äfven de, som synas mest osannolika (t. ex. den förgiftade ringen), hafva sin grund i verkligheten Lika litet har jag gjort någon ändring i den samhällsstä!lning, de innehade, eller i minsta min öfverskattat deras talanger cch bildning Beträffande de mera framståend2: väsendtigheter, som måhända mest skola framkalla läsarens förundran Och misstro, är det en sann historia jag berällar, ej en dikt) Vår tids ro—Li ) Desse brottslingar voro dock icke, i verkligheten som i romanen, förtrogne och medbrottslingar Deras brott voro af samma karakter, framkallade af likartade verkningar, och föröfyades samtidigt men jag har intet skäl att tro dem hafva vari bekanta. I de partier af anläggningen, som sam manyäfva trådarna af två särskilta personers lef nadsöden, må läsaren derföre göra skilnad emel lan Sanningen af isolerade fakta och uppfinnin gen af de föreningslänkar, som för berättelsen vorc nödvändiga,