Aftonbladet – 2 januari 1846, sida 1

naturen, för så vidt sådana drag kunna skönjas de ömma känslor och ädla passioner, hvilka stundom åtföla stora brott, och, utan alt urskulda individen, dock rättfärdiga slägtet. Men, å andra sidan, var deras blodiga ondska ingalunda de oskäliga djurens förståndslösa v.ldhet; — den var förbunden med kunskaper och själsodling: — ja, vid begrundandet af deras lefnadslöpp och innehållet af deras egna bref, tyckte jag mig finna, att just denna själsodling kan gilva oss nyckeln till förklaring af den rysliga öfverlägsenhet i det onda, dessa Nattens Barn hade uppnått — alt, vid detta ljus, missfostret förlorade sig i menniska, och att fenomener, hvilka syntes vara afvikelser ifrån naturen, derigenom funno sin förklaring. Jag kunde ej emotstå frestelsen att till uppränningen af en berättelse begagna de imnen, som till den grad hade väckt mitt intresse och sysselsatt min forskning. Under detta mitt försök hafva vissa biomständigheter -ommit i ljuset, hvilka, om de än icke hjelp. mig att fullkomligt genomföra min här ofvan angifna plan, likväl bidragit att sprida ljus ökver det hela, alt visa Mammons inflytelse på våra hemligaste tankar och att uttala förkastelsedomen öfver den otålighet, som födes af en civilisation. hvilken, tillika med mycket godt, också medför allt det onda, som täflan alstrar; och i dessa biomständigheter skall moralen klarare falla i ögonen, än frawåställningen af det svarta och sällsynta brott, som bildar underlaget för min berättelse. Ty i utomordentliga brott vilje vi ej se varningsexempel: vi säge till det fredade samvetet; detuta vidkommer dig ickel. Der