Aftonbladet – 2 januari 1846, sida 1

LUCRETIA ELLER NATTENS BARN. AF SIR EDWARD LYTTON BULWER. ÖFVERSÄTTNING, FÖRRA DELEN. Förord. Det är nu omkring fyra år, sedan jag framträdde för publiken såsom författare. till en roman, som, enligt mitt tillkännagifvande, var ämnad att blifva den sista af min penna; men wanans makt är starkare, än goda uppsåt. Gil Blas lemnar på hospitalet Fabricio, fullt öfvertygad om, att hans poetiska anlag voro skulden till allt hans iråkade elände, och högtidligt utlofvande att aldrig mera befatta sig med ett så otacksamt yrke som alt skrifva Vers — och nästa morgon finner han honom. i full inspiration, färdig att åter beträda sin olycksbana med ett Farväl till Sånggudinnorna. — Jag hoppas, att bhänsyftningen är klar. Dock måste jag tillstå, alt jag länge haft för alsigt att i något arbete lemna en teckning a de besynnerliga och hemliga medel, hvarigenom den civilisationens mäktiga häfstång, som i dagligt tal kallas Penningen, insmyger sig i våra tankar och motiver, våra hjertan och handlingar; huru han utö:var inflytelse både på dem, som underkänna, och dem, som öfverskatta dess värde; huru han hos slösaren undergräfver dyg den, hos den fattige föder lasten. Men, nät