Aftonbladet – 2 januari 1846, sida 1

mm mm mar oss med,Filosofier för allmänheten, och Genvägar till vetenskapen,, — som karakteriserar våra skriltställares böcker, våra stlatsmäns tal cj mindre, än våra börsspekulanters handefsoperationer, — synes mig vara elt ganska betänkligt och ganska allmänt tidens tecken. För min del är jag af den tanken, att menniskans bästa vän är arbetet; alt kunskap, vunnen utan möda, om sådant vore möjligt, är utan värde; att den möda, vi göre oss vid förvärfvandet af kunskap, är bästa kunskap, vi kunne vinna; att det oaflåtliga sträfvandet efter rykte är ädlare, än sjelfva ryktet; att det ej är hastigt förvärfvad rikedom, som förtjenar hyllning, utan de dygder, menniskan utöfvar under det långsamma sökandet efter välstånd, den duglighet, hon dervid utvecklar, den sjelfförsakelse hon till den ändan måste ålägga sig: med ett ord. att Arbete och Tålamod äro jordlifvets bästa läromästare. Medan dessa. tankar, yare sig riktiga eller felaktiga, sysselsatte mig och jag långsamt kom till den öfvertyg-lsen, att jag endast i det slags förallarskap, hvarvid jag var mest van, kunde med något hopp om framgång utföra min plan, blef jag bekant med tvenne brottslingars historia, hvilka tillhöra vår tid; — en historia, så märkvärdig, dels i afseende på vidden och ohyggligheten af deras brott, dels i afseende på den enes lysande talanger och lifliga temperament, den andres kunskaper och intellektuella förmögenheter, alt granskningen och analysen af så förderfyade karakterer blevo elt studium af-högt, om än sorgligt intresse. Dessa personers karakter företer så få goda drag, som möjligen kunna finnas i mennisko