Aftonbladet – 31 december 1846, sida 3

Sven Månsson af vittnet påträffades kullslagen på marken. Någon ovännskap afvisste icke vittnet; men uppgaf deremot, att svaranden varit af ett hetsigt och obändigt sinnelag. Undantagsmannen Petter Jonasson i Södergården: kunde icke meddela annan upplysning än att vittnet påföljde lördagen besökte Sven Månsson, som då var sanslös. Svaranden satt då vid sjuklägret och yttrade flera gånger i ångerfull ton: Jag är skylder i att; jag är skylder i att. Serskildt intygade vittnet, att svaranden, som har ett ytterst våldsamt sinnelag, många gånger utfarit i svåra hotelser mot åtskiliga personer. Pigan Kajsa Månsdotter i Södergården: att vittnet natten till söndagen, tillika med svaranden vakat hos Sven Månsson. Den förre tillkännagaf då en bitter ånger öfver sitt brott, så mycket mer som Sven bedt för sig, hvilket svarandens son på afstånd hörde, Under natten yttrade svaranden, att en, nyss efter dådet vaknad, bättre känsla manat honom, att sjelf hemleda Sven, hvilket också skett, om han icke sett denne kunna umbära ledsagare. Svarandens son, Magnus, hörd den 25 September, vitsordade uppgifterna om äggen, samt sade, att han en gång af Sven bekommit ett par örfilar och en annan gång fått af Sven uppbära skällsord och hotelser, att både han sjelf och modren skulle af Sven Månsson blifva brynta, — allt för de omtalade äggen. Ifrågavarande aftonen var Magnus ute på åkern jemte fadren; men på ett afstånd från denne af omkring ett hnndra alnar. Härunder fick han, som höll på med arbete, i en hast höra Sven Månsson skrika: låt bli mig, utan att dock i skymningen kunna varseblifva hvarken Sven eller fadren. Vid hemkomsten nämnde fadren icke nå-. got för sonen om hvad ute å åkern timat. Svarandens hustru sade att mannen redan aftonen ifrågavarande dag för henne omtalat slagsmålet, hvaraf ingendera af dem väntade en så bedröflig följd. Härads-rätten, liksom Götha hof-rätt har dömt Petter Persson att varda halshuggen. Hvilket utslag för närvarande är Kongl. Maj:t hemstäldt, Fn