sigten med denna korta uppsats, i öfrigt grun dad på en önskan att tilldela — Suum cuique. Dråp, föranledt af tvist om ett par ägg. Thorsdagen den 20 Augusti 4846, sedan sole: Iredan nedgått, utgick bonden Sven Månsson, jemt sin hustru Maja Stina, uti Sandsjö Jonsgården a Ormesberga församling, Norrvidinge härad Wexit län, på en deras hemmanslott tillhörande åker. Hä nedfällde mannen ett aspeträd, hvilket han vill bemföra. Innan han emedlertid blef färdig här med, hemgick hustrun för att ombesörja några hus I hållsbestyr. Blott en kort stund hade hon vari hemma, då Sven Månsson inkem i stugan, met västen och skjortan upprifna samt byxorna nedha sade. Blod rann i myckenhet från hufvudet nedå ansigtet och kroppen såväl som från mund och Öö ron. Då hustrun hemgick hade hon sett hemmans ägaren Petter Persson i Sandsjö Jonsgården, gåend på det honom tiilhöri iga träde, och på ungefär fem tio alnars afstånd från Sven Månsson, sysselsätte sig med att lägga säd i högar. Efter hvad hu strun tyckte, såg Petter nykter ut. Mannen upp gaf nu, att, då han skulle gå hem, medförande de afhuggna trädet, hade Petter gått emot honom samt dervid frågat: hvar har du tagit aspen, dir tjul? — Sven, som genmilte, att trädet icke vort stulet, tilldelades af Petter i detsamma med er jernstör ett slag, hvilket träffade ena tinningen och hyaraf Sven för ögonblicket miste sansen. Snart kom han sig dock åter före och bjöd till att resa upp sig, men erhöll då ett ytterligare slag på den andra tinningen och ett annat på hufvudet. Efter detta svåra våld afsvimmade han och låg i detta tillstånd utan att veta huru länge eller om honom derunder tilldelades vidare slag. Vid hemkomsten lade sig Sven genast till sängs, läkare kallades, men all hjelp var förgäfves. Sven, som bibehöll fullkomlig sans till straxt efter läkarens ankomst vid nästföljande fredagsmiddagen, uppgaf för denne att nämnde Petter Persson varit gerningsmannen. Denna utsaga ändrade väl Sven sedermera, i det han nämnde en Holmabo, såsom baneman. Denna sednare uppgift ansågs likväl icke trovärdig, såsom härrörande antingen af påkommen sanslöshet eller af fruktan för Petter, som då kommit tillstädes och af den sjuke blifvit bemärkt. Sven afled natten till påföljde måndag. Om någon föregående inrotad ovänskap den dräpte och ,dråparen emellan viste hvarken Svens hustru eller deras öfrige bekanta något. Ransakningen företogs den 23 påföljde September. Här hördes Petter Persson, som var af reslig växt och medelmåttig kroppsbyggnad samt förtäljde att han var född 1803, vistats hemma till 8 års ålder, derefter, tills han admiterades till nattvarden, dels tjenat hos slägtingar, dels vistats hemma. Sedermera hade han stadig tjenst i Gårdsby, Dref och flere andre socknar, äfvensom i Wexiö stad. För 46 år sedan upphörde han att tjena, då han sammanvigdes med enkan Ingrid Magnusdotter och i detta gifte erhöll V;:dels mantal Sansjö Jonsgård, det han haft i samband med en, sina båda stjufbarn frånköpt enahanda andel i hemmanet. Utom ;sse tvenne hade han med Ingrid 3 egna barn. jr 7 år tillbaka dog Petters första hustru; hvarefer han ingick nytt barnlöst äktenskap med Maja Stina Jonasdotter från Söraby Bergs socken. För innan förbrytelse än slagsmål hade han icke varit agförd; men det tyenne gånger och då blifvit till böter fåld. Både han och Sven Månsson hade alltifrån deras örsta bekantskap städse stått till hvarandra i vänskapligt förhållande ända till omkring 44 dagar föe brottets föröfvande. Då först uppstod kallsinnigwet dem emellan i anledning af en emellan deras wustrur förlupen stridighet om enderas bättre rät ighet till ett par ägg. Uti en svarandens bod hale nemligen tvenne hönor, den ena tillhörig hans mustru och den andra Sven Månssons, värpt ägg i tt och samma rede, af hvilka målsegande hustrun insåg sig tillkomma fyra, då deremot svarandens rustru förmenade att den förra icke egde rätt till ler än två, dem hon också utan motsägelse bekom. Men omsider tyckte sig svarandens hustru böra nedgifva Maja Stina Persdotter rättighet till de mtvistade äggen och tillskickade derföre henne lafn. Den sednare vägrade likväl nu att dem enottaga och sände dem åter till svarandens hustru. Tärefter hade äggen flera gånger blifvit skickade ram och tillbaka hustrurna emellan, till dess Maja tina Persdotter slutligen lät lägga dem i svaranens förstuga, hvarest hans äldste son, Magnus, tait till sig äggen, med dem ingått i Sven Månssons tuga och der slagit de samma i golfyet, sägande tt Sven ändå skulle behålla äggen. — Som nu ossen, hvilken sedermera omtalade sitt berörde förarande för svaranden och rönte hans gillande af vad som tillgjorts, dels blifvit, vid ett tillfälligt ammanträffande derförinnan med Sven Månsson te å marken, af denne slagen ett par örfilar, derSte att han gått så der med äggen emellan ; moren och Svens Nustru, dels ock något sednare: veerfarits af Sven Månsson. ytterligare misshandling: i hade detta framkallat hos svaranden mycken srbittring imot Sven Månsson. Han tänkte också!