Aftonbladet – 31 december 1846, sida 1

OM DAGLIGT ALLEHANDAS SLUTORD TILL AFTONBLADET. För att behörigen kunna uppskatta de vwäsendtligare momenterna i den polemik, som virit förd emellan Aftonbladet och Allehanda de sista dogarna, och för hvars förlängande ända tills nu vi visserl gen måste åtaga oss skulden, i anseende till nödvändigheten att analysera Allehandas s. k. slutord, hvilket åter i så måtto kan vara makpåliggande för publiken, som det har inflytande på dess omdöme om tvenne tidningsutgifvares morali ka förhållande inbördes; och för att sätta allmänheten i tillfille att sjelf döma oväldigt bärutinnan; är det vår pligt att, innan vi sluta, framlägga äfven de gravamina, som vår motståndare å sin sida ansett sig hafva alt anföra mot oss sjelfva 1 afseende på vårt förhållande till Allehanda, och upptaga dem till besvarande. Vi anse oss derföre böra citera nigra ställen ur slutorden ordagrannt, och börja med följande: Aftonbladet har sjelft i sitt senaste nummer yttrat, att det endast vore en öfverdrifven retlighet, som behöfde bortläggas, för att den liberala pressens båda organer skulle befinna sig i fullkomlig harmoni och kunna bätrre samverka till de gemensamina grundsatsernas realiserande. Nä väl! bortlägg då denna retlighet! bortlägg då den lilla fåfängan att alltid vilja hafva rätt! bortlägg den dåliga vanan att icke tåla, att en annan liberal tidning tänker efter annat formulär, än det Aftonbladet dikterat! bortlägg stickord och öfversitteri! och bortlägg slutligen den barnsligheten att identifiera Aftonbladets politik eller dess utgilvares personlighet med beskaffenheten af öfversätlningarna i Läsebibliotheket eller med hr E. J. Hjertas förlager, af hvilket allt Aftonbladets utgifvare sjelf visst icke haft tid att läsa en-tjugondedel. Detta lilla stycke innehåller flera olika delar. Hvad retligheten i allmönhet beträffar, så öfverlemnas åt publikens bedömande, på hvilkendera sidan don i allmänhet är slörre, äfvensom hvilkendera som oftare förrådt sig ej tåla att en annan tänker olika, d. v. s. att man gör anmärkningar vid dess åsigter — med elt ord, hvilkendera visat sig mera ömtålig, Aftonbladets eller Allehandas redaktion, Vidare måste anmärkas, att tvenne siker af ganska skiljaktig natur här blifvit sammanblandade under en rubrik, nemligen stickord och öfversäitteri. Hvad det förra angår, må vi erkänna, det Aftonbladet har en viss höielse att begagna skämte:s vapen eller nigot litet stickord, när tillfälle dertill siellmant erbjuder sig; och att sidant även kanske brukats nigon gång, då det utan skada kunnat undvaras. Mon det ir dock notoriskt, att, om Aftonbladet lagt mera band på denna höjelse, så har det skett i och för D-gligt Allebvnda. Tusen tillfillen vittna derom, tå andra tidninger attackerat Allehandas utgifvare, Aftonbladet dercmot till och med ytrat sin förtrytelse öfver dot ovärdiga sätt varpå de skett. Hyad åter sngar söfversittorin, eller hvad man anod ett anna? ord kunde halla grötmyndighet, — elt uttryck. hvaröfver, fastär icke ens direkt vuradr, Allehanda nys, när det kom Wrån AE Lonbladet, tog så illa vil sig, alt tess beg: ag nande kallades en tölpaktig ohöllighot — tro vi ieke, alt men kan skylla Albonbladet för denna egenskap. DD rmot har en liten bilaga Lt bedömande. af denna punkt erbjudit sig helt nyligen i Dagl. AN handk för i tisdags, 3 slutet al Winterblad -redensionen öfver profese sor Palmblads famösa partiskrift om Norge Won erbladet talar;