Aftonbladet – 30 december 1846, sida 1

Lola Montez, hvilken lemnar scenen och ärnar för alltid bosätta sig i Bäjern. RO — Vi anse oss a aktning för publiken skyldige att upprepa orsaken, hvarföre ännu några ögonblick af dess tid måste upptagas med den tvist, som på de sednare dagarne passerat mellan Aftonbladet och Dagligt Allehanda. Då vi nemligen ansågo oss botogade att i A tonbladet för julaf tonen yttra några påminn iser, dels vid Allehandas påstående, alt Aitonbladet åter 5 vergi vit sin kurs och styr en annan, att det förlorat mycket af sin vindb; att Aftonbladet tiltåuit sig tölpaktiga ohöfligheter, wa. m., dels ock i anledning al ett litet utfall i Allchanda mot de här utgilna samlingar a utländska romaner i svensk öv rsättning, och hvilket så mycket mera visar sig hafva syftat uteslutande på det al T.J. Fljerua utgifna Lasebibliotheket, som Allehanda i dag innehåller en puff för ett annat, till konkurrens dermed nyligen uppsatt, förlagsör.tag af samma art; så har Allehanda i förrgår, uti några slutord åt Aftonbladet, sökt så vrida bort sak ns verkliga sammanhang, att det blifvit nödvändigt att litet närmare och mera faktiskt belysa denna sista artikel, på det icke allmänheten må föras bakom ljuset. Våra anmärkningar vid den politiska delea af tvisten finnas i gårdagsbladet. Vi tro ej alt der förekommer någon omständighet eller uppgift, som icke verificeras af Altonbladets föregående yttranden. Återstår då hvad som mera enskildt angår Åftonbladets och Allehandas utgilvare samt deras moraliska förhållande till hvarandra inbördes; och att äfven denna del a! tvisten ej bör vara alldeles likgilug för publiken, torde visa sig i det följande. Di Dagligt Allehanda med den tydliga hänsyftning, som vi ådagalagt, hade sökt att i opinionen nedsätta ett af Aftonbladets utgifvares förlager, så tilläto vi oss fista uppmärksamheten på det fullkomligt opåkallade uti ett sådant utfall, och frågade om d tta skulle vara ett prof på vänlighet från Allehandas utgifvare, samt hemställd2 om Aftonbladet å sin sida på sådant sätt plögat behandla Al:ehanda tillbaka. Till en sådan fråga hade vi talande skäl deruti, att utgifvaren af Allehanda, osktadt det tre goda förhållande, som i allmänhet varit ådande oss emellan, likväl emellanåt ingalunda försmått att begagna några tillfällen, då det riktigt kunnat passa tag, som man säger, för att komma åt Aftonbladet, vars sig direkt i ekonomiskt afseende eller genom försök att nedsätta utgifvaren i allmänhetens opinion. Dat är sannt att bevisen härpå äro till en del gamla, och att man ej bör tala om d.n snö, som föll i fjol; men om samma drag och syitning visa sig periodiskt återkomma, så måste de äldre bevisen alltid verka till bekräftande af d2 slutsalser, som kunna dragas af dnyare, i fall dessa i och för sig sjelfva skull jäfvas. För att likväl icke gå så långt tillbaka, som till den tiden, då vissa bekanta cirkulärer utgingo i landsorterna m-d underrättelse att den medarbetare i Aitonbladet, som der hade skrifvit de mest omtyckta artiklarna, numera hade flyttat till Allehanda (år 1852), eller till det i thoredagsartikeln omnämnda handtaget från Allehanda, när Straussiska målet förevar, och hvilket då väckte en allmän indignation, eller till Allehandas vitsord att dess vän L. J. Hjerta sentligen j utgal annat än liderliga romaner,; så torde det ännu vara i minnet, huru vackert Allehanda år 1249, när IL. J. Hjerta var frånvarande i utlandet, passade på och inlonerade i den korus, som Freja, Minerva och Svenska Biet tillsammans då uppstämde, för att utan någon rimlig mredning skrika ned Aftonbladet; samt buru Allehanda för denna tj nst dlaglig-n smektes af bhemälde confratres. Nu fråga vi om Afionbladet någonsin b xagnat några dylika försök emot Allehanda; om vi törrådt rankyn eller långsinthet ens öfvor så försåtligt beräknade anfall som de nyss omförmälda:; om vi igke sam otdst lafardat artiklar