Aftonbladet – 29 december 1846, sida 3

kar emellan lagstiftarne och folket, och sköt sitt kall med talang, nit och värdighet. D. händer nu mera sällan, att de af parti-afsigte förlora landets stora och maktpiåliggande inter essen ur ögonsigte eller hylla massans passio ner, för att försäkra sig om dess bifall. Der emot kämpa dei förening emot förtryck, grym het och hyckleri, ifra mot missbruk, och äro i trots af alla de fel och skuggor som änn vidlåda deras blad, de mäktigaste stöden fö! deras fåderneslands inflytande och för sina med borgares frihet. Naturligtvis giller detta blot om de oberoende och ledande tidningar, hvilks för länge åtnjutit allmänhetens förtroende föl alt sälta silt rykte på spel, och äro för rika att kunna köpas af partisndan. När sir Robert Peel första gången trädde i spetsen för ministeren, och Times slöt sig till det konservativa partiet, påstod man väl att denna bladets frontförändring härrörde från löften, som hertigen af Wellington, i sin egenskap af kabinettsledamot, hade gjort m:r Walter, Times hufvudredaktör och förläggare; detta rykte var vida spridt och bibehöll sig länge; men hor icke bekräfiats genom något bestämdt tecken, och kan inses som Alldeles ogrundadt. Jemn!ör man deremot engelska jurnalisternas personliga ställning med deras embetsbröders i Frankrike, så visar sig en stor skilnad. Den franske jurnalisten är en i samhället framstående personlighet; man känner honom i alla politiska kretsar; de förnämsta salonger stå honom öppna; de rika smickra honom och han stiger oita till landets högsta värdigheter, blir pär och minister. Den engelske jurnmalisten har 1 allminhet ingen sådan utmärkelse i sigte; han lefyver obemärkt och allmänheten känner sällan hvem det är, som i tidningarne upplyser henne. Man har i England hittills blott ett enda exempel på att staten belönat en jurnalist lör de tjenster han genom sina bemödandeu gjort fåderneslandet; det var m:r John Easthopes, redaktörens till Morning Chronicle, utnämning till baronet, under Melbournska ministeren. Deremot har man icke märkt någon belöning från statens sida tölja det biträde, som jurnalisterna lemn.de ministeren vid spanmiålsbillens alskaffende och vid den fria handelns försvar emot prohibitisterna. — Hittills har advokatyrket — cn i England lika enskild beattning, som jurnalistens — varit mera omhuldadt.