Aftonbladet – 29 december 1846, sida 1

gon skulle kommit hit, hade vi allt städat bältre i ordning; men min man.... — Rätt vackra rum, anmärkte jag. — Och en charmant utsigt, tillade hon. en rigtigt charmant utsigt; min man är så förtjust, att jag .... Jag tittade ut genom fönstret, och man hade: verkligen en charmant, utsigt; men öfver hara en ändlös massa af tegeltak. — Vi se här ända intill . — Tak från tak, ganska vält. — Och när solen eller månen skiner på dem, så sitter jag och min man...-. Ljuden af ett taktlöst spelande på ett ostämdt instrument nådde oss i detsamma. — Ilvem är det, som spelar så förtjus ande, frågade jag. Ah, fortsatte hon. Ni älskar musik, kan jag h höra, precist som min man. Hvad det är roligt, när herrarne älska musik. Det bevisar bildning, det. När jag hör musik kan jag riktigt dåna af förtjusning — och min man sen — han är alldeles tokig i musik. — Men hvem är då den förtjusande vare!sen som spelar, repeterade jag ånyo. — Det är panten af min och min mans kärlek, det är vår lilla egen engel, ack, det är Gothilda sjelf. Hon är en verklig talang, skall jag sägak min man... — Ev man är kännare? — En stor kännare, det skall Gud veta. — Och ni vet det äfven! Huru den goda frun uppfattade min fogliga hemstillan, vet jag icke: gen nog märkte jag,