Aftonbladet – 28 december 1846, sida 3

gården hade att erbjuda — och, ned ett bläck. som för olika resande blifvit vid serskilda tillfällen uppspädt med godt brunnsvatten. Också kan man knappt föreställa sig, under hvilka grofva svordomar denna ljufva kärleksskrifyelse såg dagen; min vän var, vid sina ömmaste för, säkringar, emellanåt alldeles i raseri. Han kastade pennorna under bordet, han spottade i bläcket. Ändtligen var dock den skriftliga kärleksförklaringen färdig. Den förseglades, i brist på sigill, med en bankovitten, och kusken fick befallning, att föra den till Wrålinge. Vi gingo härefter alt söka en linge saknad och behöflig hvila. För min del sof jag som en sten. Troligtvis sof min vän icke fullt så tungt. Jag väcktes af en person, som kastade sig i mina armar. Vid närmare granskn.ng befanns det vara Löfkoja. O min vän ropade han. jag har nu någon, som väcker mina pigor. som sköter: min mjölkkammare, som ser till mina. vävar, som göder mina kalfvar! Hon har gifvit mig ja! Fattar du höjden af min lycka? Jag slipper nu att ensam träla, som en slaf! Och hon bestjäl mig icke! Hon plundrar mig icke! Och kostar sedan så litet. Hon är van vid ringa — två, tre klädningar, en hatt, några par skor om året. ,Det är likvisst att kläda en fru bra legert, anmärkte jag i förbigående. Fem år derefter ble!vo Löfkoia och hans fru ställda under administration af sina borgenärer. Sådan är någon gång följden af att gifta sig på besparing. Mycken flit och mycken oordning hade preglat fruns hushållssätt. Flerrn hade, efter sitt giftermål, i hans tanke ett lyckadt experiment, uteslutande slagit sig på experimenter, som uteslutande misslyckats. Vi skola hoppas, att administrationen reparerar allt! Adminstrationer ha i allmänhet godt rykte om sig