Aftonbladet – 28 december 1846, sida 3

och som brud hemföra detta underverk af husighet. Nej! jag låter kusken vända. Jag måste senast ha visshet! Men betänk! vi komma ju midt i natten till Wrålinge,. måste bulta upp den sköna, hvars hand du vill begära. Det strider mot all etikett, så väl i stad, som på land.n Endast med mycken svårighet kunde jag afstyra min väns förtviflade föresats att återvända till Wriålinge. Jag föreslog honom en melelväg: alt taga nattqvarter, så godt det kunde bestås, på gästgifvaregården Taklösa, och att senast om morgonen derifrån affärda ett friarebref till Wrålinge. Redan klockan tio på förmiddagen kunde Löfkoja ha svar och således ned full säkerhet veta sitt öde, helst man på andet nästan aldrig utber sig någon betänketid vid frierier. Sagdt och gjordt. Vi stadnade på gården vid Paklösa. Efter otroliga ansträngningar lyckades vi att få lif i en piga, som, gnuggande sg i ösonen, öppnade porten. Papper och bläck ! lundrade kongl. sekreteraren med stentorsstämma. Pigan, som ännu aldrig upplefvat någon illdragelse af likartad natv: ter alt en resande midt i natten slagit larm på en gästgifvaregård, endast för alt reqvirera papper och bläck; pisan spärrade upp ögon och mun på ett sitt, som tycktes kunna bli farligt för beggederas bestånd. Papp:r, bläck, pennor, sand och munack! upprepade min vän med en så befalland itbörd, att pigan icke längre tordes uppehålla sig med sin förundran, utan, med båda hönlerna flitigt sysselsatta i de tofviga, löst hänsande hårlockarne, begat sig å vög, ör att anskalla det begärda. Det är icke det lättaste alt skrifva friarebref, isynnerhet då man skrifver på ett knottrigl och groft papper — det enda gästgilfvare