Aftonbladet – 28 december 1846, sida 2

ungefär begripa, hvarföre han var så intresse rad af att solva. Han ville drömma om mamsellen på Wrilinge.j Slutligen upptäckte jag, inbäddad emellan den rika grönskan af lummiga träd, en gammaldags hög takresning med sina smala skors:enar och sitt dufslag, hvarjemte, till yttermera visso, två hundar, ursinnigt skällande, rusade emot oss. Vi voro vid Wrålinge. Jag ansåg skickligheten fordra att väcka min sofvande vän, för att icke blifva satt i nödvändighet att i detta tillstånd presentera honom för hans själs prinsessa; för förtrollerskan med gödkalfyen. Men detta hindrade dock icke, att han, litet yrvaken, rullade in på Wrilinge sård. Han gnuggade sig i ögonen, liksom för alt rält bereda sig på de uppenbarelser, som följa skulle. Prostinnan, hvars näsa redan kliat trenne sånger på eftermiddagen och som såiedes bestämdt väntade främmande, hade längesedan anlagt helgdagsneglige och svart taftsförkläde, och kunde således genast emottaga oss, under ei prosten i största hast rakade sig och tog ren halsduk. Min vön utredde, i något stammande och örlägna ordalag, hurusom han, under de tre och ett halft år han bott på orten, nästan hvarje lag ernat profitera af det intressanta grannskavet på Målinge, men att alltid något oförutedt hinder kommit eraellan. Nu toge han sig medlertid friheten att presentera sig sjelf (det san också vara tid, alt läsaren gör bekantskap ned hans namn och titlar) kongl. sekreteraren Ludvig Löfkoja på Liljenberg. Prostinnan hade hört talas om Liljenberg, om en förträfflig egendom med både tegelslaseri och pappersbruk, samt om kongl. sekreeraren Löfkoja, som en epouseur af första