Aftonbladet – 28 december 1846, sida 2

vore det bästa i trakten, ty prosten bade täckt ena sidan af taket till sin spannmålsvind med tegel från Liljenberg, och den vore ännu fullkomligt bibehållen, då deremot andra sidan, med teglet hemtadt annorstädes ifrån, blifvit alldeles förstörd af ett åskslag. Till mig, hvilken icke är besuten på något annat säteri, än det hvarje menniska medfödda, rigtades icke ett ord if det fina smicker, som man med fulla händer slösade på min vän. Med smärta kände jag alt det nedslående i att vara född naken till xorlden, att, då man af ödet kastas in i lifvet, i: e falla midt i en kassakista. Den lysande arf.:3arens uppträdande giorde mig så ringa, så till intet, att jag nästan fruktar, det husets damer i en hastig vändning skulle kunnat företaga sin toilett i min närvaro, utan att värdigas se mig. I detsamma öppnades dörren. Jag tyckte mig finna, att en elektrisk darrning genomfor min vän. En ung flicka inträdde, lade först elt par ägg i cen å skänken stående äggkorg, rodnade derefter upp till öronen, och neg slutligen med betydligt inåtvända fötter. Hon kommer från sina hushållsbestyr, mir Greta, inföll prostinnan; hon har gått vägen genom trädgården och icke sett herrarnes vagn. Annars skulle hon väl ha snyggat sig litet bättre.n M.msell Greta var en nittonårig byggdens blomma, som snällt fyllde sin korsett, utan några konstens undsättningsmedel, och på hvars runda, kanske alltför runda kinder glödde en hög, men äkta och oförfalskad rodnad. Under ett par ljusa ögonbryn, hvars lunna linier naturen ovisst och villsamt uppdragit, glänste ett par tennknappar till ögon, och tycktes utgöra ledstjernor för en näsa, som med all makt sträfvade uppåt. Ur ett rikt svall af mera hvita,