Aftonbladet – 28 december 1846, sida 2

rangen. Prostinnan hade sammanräknat på sit samvete åtminstone två och en half giftvuxna men ogifta döttrar; den yngsta, Stina Lisa, val nemligen endast tretton år. Prostinnan nef derföre inför min vän, såsom hon icke nigit sedan hon vid Prejinge gästgifvaregård,) mec andan i halsen, till högstsalig Konung Car XIV Johan öfverräckte en korg jordgubbar Jag trodde aldrig, att gumman skulle kunn: taga upp sig igen efter den djupa nigningen men slutligen lyckades det henne likväl, och. flåsande efter ansträngningen, bad hon oss sitta ned. Till min. eviga blygsel måste jag, sanningen likmätigt, bekänna, att prostinnan behandlade mig med den fullkomligaste likgiltighet och anlade sin älskvärdhets löpgrafvar uteslutande kring min vän, hvilken hon belägrade med en ihärdighet, som, efter Antwerpens intagande, torde vara utan exempel i nyare tiders historia. Prosten, som straxt derefter inträdde nyrakad och tvättad, jemnade dock nigot missförhållandet, och rigtade vänskapsfull! samtalet till mig, i det han frågade, om jag vore slägt med den Norrländska familjen Esbjörn, hvarföre jag desto mindre kunde redosöra, som förhållandet var mig fullkomligt obekant. Imedlertid blef jag äfven snart nog öfvergifven af prosten, som för min vän började att i lidaktisk on prisa hans säteris stora, oförlikneliga förtjenster. Den förre egaren, min väns farbror, major Löfkoja, hade på hela orten icke blifvit kallad annat, än svina-majoren, med hänseende till det fabulösa antal svin han iårlisen uppfödde och försålde. Om man bara dikade ut en blott några famnar djup sjö, skulle nan kunna föröka godsets egovidd åtminstone ill en tredjedel, och. sätta potatis, der man nu ade stångkrok. Tegelslageriet vid Liljenberg