Aftonbladet – 28 december 1846, sida 1

Fröken Haasenkamp! är för mycket passioacrad hästvän. Hennes käraste sysselsättning är vara att ge extra-foder åt sin fars remoner. I Haasenkamp ska huset går det åt hafre ut sju sjungande, smäckröda smådjeflar. Jag ber läsaren om ursäkt för dessa med diplomatisk noggrannhet återgina svordomar, men lå min vän egentligen i dem ådagalade någon srad af originalitet, har jag ansett det höra till len samvetsgranne skildrirenspligt, ctt icke låta dem bortfalla. Nej,, fortfor min vän, hon skulle alldeles vårdslösa ladugården, för att uteslu!ande egna sig åt stallet. Och dessutom vurmar hon för fullblods-racen. Hon skulle icke lemna mig i lugn, innan jag, för nagra tusen riksdaler, till racens förädlande skaffat mig en Young Camel eller Partisan celler hvad do heta, de der högbenta, rakryggiga, ibäkliga, engelska högdjuren., I detsamma hördes rutlningen af en vagn på den nedanom ladugården framlöpande landsvägen. På landet, der föga händer, är man nästan tvungen alt vara nyfiken för ingenting. Min vän sprang genast fr.m till gärdesgården. för att rätt kunna se och betrakta hvad som på vägen komma minde, Det var en dräng, som körde en kal! på elt enbetsåkdon. Genast kle? min vän över gärdesgården, för alt ta kalfven i skärskådsnde, Drängen stadnade meden min vän tr:fvade om det tåliga, vid vagnen astbundma djuret, och vetenskapligt gjorde sig öfvertygad om fastheten och frodigheten af dess hull. Kalfven råmade härvid mildt och bksom bek: nt. pHvilken vacker organ! uibrast den förtjuste landtlusbållaren. Hyems är kalfven? rågade han, sedan han något hunnit sansa sig. Hå! det är prostens i Mrålinge, vet jag. Mo msell Greta bar sjelf ödt upp kolfvastacka