-fälle att deraf bedöma publicistens ärlighet, bona fides och sanningskärlek. I detta hänseende är det intressant att bemärka det fortarande nit, hvarmed Dagligt Allehanda i förening med sitt Winterblad, oaktadt den starka vinterkylan, arbetar snart sagdt i sin anletes svett, för att jemna och släta öfver hvarje möjligen obehagligt intryck, som kan hafva väckts hos vissa vederbörande af den definition, som Aftonbladet i sina landsortsbref gjort på en politiskt liberal tendens hos Regeringen, och de fordringar den skulle innebära, nemligen anspråket på realiserande af de grundsatser, som den s. k. oppositionen under de föregående riksdagarna förfäktat. Atl regeringen ännu icke på ett bestämdt sätt visat sig adoptera dessa principer, hvarken i representationsfrågan, i frågan om undervisningsverkens väsentliga reform och i hög grad behöfliga förbättringar i kyrkoväsendet, eller i frågan om en lika behöflig reorm i den militära hierarkiens preponderans och i den tyngd, hvarmed dess budget hvilar på de skattdragande, är hvad vi påstått, och som vi under nästfölande år hoppas kunna till full tydlighet och på ett praktiskt sätt närmare utveckla. På grund häraf är det, som vi också icke kunnat gå in på att rubricera den nuvarande regeringens tendens såsom fullt I:beral i de frågor, som vi anse framför allt vigtiga för nationins politiska lif. Under den tvist som härom uppstod mellan Aftonbladet och Allehanda, i anledning af det sednares upprepade försäkringar om tillvaron af denna liberala tendens (som äfven vi i åtskiliga andra fall aldrig förnekat), har Allehanda, i följd af sin sanningskärlek, icke blott rätt ampelt medgivit sig instämma med Aftonbladet i alla de nämnda punkterna, utan äfven sjelf talat om ett svagt och vacklande system, om behofyvet af förändringar inom konseljen m. m. Men rätthafveriets lilla fåfänga kunde på samma ging ej smälta, att Aftonbladet gjort invändningar mot det behof, som Allehanda, oaktadt denna ö:vertygelse, hade att svara såsom för proprie, för de liberala tendenserna. Derföre skulle först Aftonbladets anmärkningar framställas såsom en 19 dagars politik, och sedan skulle Winterbladsbrodren fram och insinuera att Altonbladet hållit på att låta Minerva narra det till den förenämnda polemiken, likasom en fisk biter på en utlagd krok, men att det i tid dragit sig tillbaka, varseblilvit kroken 0. s. Vv. Vi ligga icke på sinnet den insnuation, som detta innehåller mot Aftonbladet, men hvad innebär väl det hela, om icke en bestämd åsyitning att hos publiken försvaga det intryck vi önskat väcka om behofvet af en helt annan och långt mera bestämd riktning till realiserande af den liberala pressens grundsatser i politiska frågor, och att söka inplanta den föreställningen, att allt går bra som det går, samt detta i trots af Allehandas egna föregående medgifvanden. Men om något tvifvel angående denna syftning ännu kunde finnas, så skingras den af Allehanda för i dag. Der påstås nemligen, att vårt lilla svar till Vinterbladet för ett par dagar sedan innehåller ölpaktiga ohöfligheter. Detta må nu vara; läsaren kan sjelf bäst döma uerviu. Meua derjemwts anfor Allehanda såsom bevis på, att Aftonbladet hållit på att låta narra sig, det Argus sjelf öppet skryter af, alt A. B. närmat sig Minervas politik, och att sannolikheten deraf styrkes af Aftonbladets ,invexta respekt för den gamle ormens slughet,. Slutligen påstår Allehanda, att Aftonbladet genom den förutnämnda polemiken förlorat mycket af sin vind,, att Aftonbladet ,åter öfvergifvit sin sin kurs och ny styr en annan, att A!tonbladet mer eller mindre ampelt medgifvit hvarenda punkt af Allehandas påståenden, med undantag af den om representationskommittten, 0. s. V. Vi ämna icke ingå i någon tvist om, huruvida detta är ett värdigt sält att polemisera; men en sak blir deraf åtminstone tydlig, nemligen en bekräftelse på den gamla erfarenheten, att vår medbroder, som vill det rätta ärligt och uppriktigt, så länge han är vid jemn cch lugn attning, förvandlas till en liten Machiavell, så snart han bringas i affekt, och då icke aktar för rof att framlägga så krassa sofismer, som de nyss citerade, till försvar för sina illusioner. Det är endast denna dåliga vana, härledd a? en öfverdrifven retlighet, som behöfde bortläggas, för att den liberala pressens båda organer skull: befinna sig i fullkomlig harmoni och kunna bättre samve ka till de gemensamma grundsatsernas realiserande. — Red. har blifvit anmodad införa följande: Hm so ärm , ar rr Ar RR Kr