edan 1 !toregaende korrespondens-artikiar Ul I bladet lemnat åtskilliga materialier, hvaraf man Tläitt kan bilda sig ett mera natursannt begrepp om det politiska tillståndet här i landet, än af det fantasi-stycke, som hr Palmblad komponerat. Jag skall således här hufvudsakligen inskröinka mig till att dels påpeka enskilda origItigheter, som man vid bokens snabba granskning så ofta påstöter, dels att här och der biI foga en och annan upplysning, som synes mig kunna vara af interesse; under det att jag i af.eende till arbetets plan i det hela taget, vidThåller hvad jag derom förut (se Aftonbladet lör. I detta år JA 234) yttrat och här ofvan anfört. Vid arbetets statistiska del, som utgör omIkring halfparten af detsamma eller 230 sidor, loch hvari förf. uppträder i den modestare och mer underordnade rollen af kompilator och öfI versättare, kunna origtigheterna och vanställ. ningarne naturligtvis hvarken vara så många eller så betydliga, som i de sednare afdelnngarne, der han resonnerar på egen hand. Jmedlertid har han äfven här gifvit tillräcklig anledning till anmärkningar. Den omständighet, att Blom och Schweigaard lemna förf. i sticket redan vid året 1840 — ja, i många delar äflven dessförinnan, har naturligtvis vållat, att Ibrist på ordning och fullständighet i de statistiiska data och uppgifter är störst hvad det sista Iquinquennium angår. Men om änskönt denna ofullständighet är mycket att beklaga, för så I vidt som det just är i de sednare åren, som I näringsvägarne i Norge fått en ny fart och tillståndet på det hela gått märkligt fram till ett bättre, har man likväl mindre skäl att förebrå Iförf. något, emedan det dels ligger i sådana larbotens natur, att de icke kunna omfatia den Inirmast förbigångna tiden och dels att man finsamt även genom inhemtande af skriftliga uppI lysningar härifrån, sökt afhjelpa dessa brister. Hvad som deremot nästan uteslutande måste liggas för. till last, är den besynnerligheten, att han skänkt de minst vigtiga delarna af landet en öfvervägande uppmärksamhet, under det han affärdat de bättre distrikten, om hvilka det var vida mer att säga, på ett i proportion alltför knapphändigt sätt. Såsom statistik öfbete verkligen anses passabelt; såsom statistik ö:ver konungariket Norge måste det deremot anses temligen olyckligt. Så äro äfven vissa delar af hans statistik, på de öfriges bekostnad, behandlade med en synbar förkärlek och viss grad af omhuldnad, förmodligen till följd af hans lust att spela rollen af den väl undorrät tade mannen, överallt der hans bjelpkällor dertil sått honom 1 ständ. Att författaren i sifferuppgifterna iakttagit den noggrannhet som erfordras af en statisticus, har jag ingen rättighet att betvifla, då jag i sådant hänseende naturligtvis icke har kunnat företaga någon fullständig kollationering, och de smärre fel, som jag under läsningen funnit, äro för obetydliga för att derpå grunda någon beskyllning om opålitlighet i detta afseende. För öfrigt vill jag, i afseende på specaliteter, i denna afdelning af arbetet låta bero vid följande anmärkningar: . Då förfaltaren, pag. 15, låter Nummedalen ner, det förf., genom begagnandet af dagbladen ver Nordlanden och Finnmarken kan förf:s arI vara bredast, söder om Kongsvinger, liksom då han låter en flod, som han kallar Lauven, falla ut vid Kongsvinger, samt då han, pag. 44 och 108, placerar Chr:istiansand norr om Bergen,l behandlar han geografien verkligen på franska jl sättet. Kongsvinger och Kongsberg, Christian-. sund och Christiansand; att en flod faller ut el-l ler löper förbi ett ställe, allt detta är alltsammans för författaren la meme chose. Pag. 45 säger han, att kål, morötter och Näpeavl (?) lyckas någorlunda väl i östra finnmarken. Man ser att förf. ha!t någon betänklighet vid det slags grönsaker, som han kallar Näpeavl; och det är icke utan grund. Av! betyder afkastning, och Näpeavb är således afkastningen af den rotfrukt, som vi kalla Näper och förf:s landsmin — så vidt jag vet — rofvor. Detl: danska kanslet visste på sin tid heller icke hvad Näper ville säga. Af en gammal anordning kan ses, alt det trodde ordet betyda ett slags fisk. För. har dock kommit betydelsen närmare. På pag. 355 handlar det om folkmängdens tillväxt, ifrån år 4769, då den, enligt förf., utgjorde 723,8414 (förutom militären, som utgjorde 15,000) och intill året 1345, då förf. uppgtiver den till närmare 41,500,060. För så vidt förf.i en not der yttrar mycken tvifvel om folkmängden verklig n kunde hafva tillvuxit så mycket vid sistnämnde årets utgång, hänvises till tillägget pag. 423, der efter svenska tidn ngar resultatet af den sednaste fotikräkningen i korthet finnes anfördt och det med ett större belopp, än det förl., pag. 43, anser vara för stort. Till fulländigande af dessa uppgilter, skall jag här tillåta mig att anföra följande, rörande resultatet uf den sista folkräkningen, det vill säga vd utgången af året 4843. (Forts. e. a. g.) we SPOOKRODUKL -—HR Mn — fn d fär— FR Arr fä Jr J-—— — — VV -—-— — Icke mindre rikt än man inom familjerna Nn ippdukar barnens julbord med bakverk, kon-l ektyrer, attrapper och leksaker, uppduka äfven höfveöndstadaens arcanvörer för konstnivut