Aftonbladet – 23 december 1846, sida 2

MMMM Efter några ögonblick nedgick sir Williams ocl I fann henne i sitt rum, hyvitklädd, med en grön kran på håret och en tår i ögat. Euphrosinc, ropade Williares, tryckande hennq till sitt hjerta. — Har jag dig, eller drömmen, at tacka för — Dig — endast dig sjelf, du gode cch älskade — och min kärlek ! Länge höllo de älskande sig omslutne i stum rö relse; då visade Williams utom fönstret på det re dan förbiseglande skeppet. Euphrosine log och rodnade. Sir Williams kysste henne och försvann, mer återkom snart, med skeppspredikanten och alla off Cerarne. Under den höga blå himmeln, som kysser hafvets sillvervågor, hviskade Euphrosine och trädde upp på skeppets akterdäck. Euphrosine var nu Williams maka. Resan var lycklig, ehuru icke hastig; men dock kort för det nygifta paret. Det föreföll dem ofta, som önskade de icke åter beträda någon strand, som kunde de ingenstädes vara lyckligare, än på detta skepp, der de funnit och förstått hvarandra. I så dan salig sinnesstämning uppnådde de ändtligen Indiens kust. I det sköna Indiens skogar, tad af den mildaste luft, i blomsteroch sångrika lunder lefåe nu Euphrosine; men det var icke ble naturens skönhet, — det var kärlekens saliggörand.c ande, som lifyade henne. Hon var lycklig, dligt lyckligare, än hennes hjertas skönaste aningar målat framtiden. Med första skepp, som afgick till Europa skref hon till sina föräldrar. På en gång lugnt och hjert-. ligt, fast och barnsligt, sade hon, huru det varit. omöjligt för hennes motsträfviga hjerta, alt uppfylla. deras önskningar; hon tillstod, att hennes hjerta vid skilsmessan från hennes anhörige varit oroligt; men, sedermera. gladt, då ben, viss om sina föräldrars bi-) fall och välsignelse — ty, hyad kunde de önska an