EUPHROSINE. NOVELL AF THERESE. (Forts. från gårdagens Supplement.) Williams hjerta stormade häftigt; Euphrosinos beslut fyllde det med en förut aldrig anad fört usning. : En blick :på den på svar väntande betjenten kom Williams att fatta pennan. Han skref: Fördraga! — 0, huru lätt uppfylles denna befallning! — Men tiga! — nej, Euphrosine, det förmår jag icke. Mottag innerligaste tack al. den, som aldrig tillörene kändt sig så lycklig, så ärad, som genom ert förtroende. Betjenten gick, och kaptenen gaf beallning att allt vid slaget tolf skulle vara klart för att lyfta ankaret. Klockan var nu nio, och sir Williams drog sig väntande tillbaka i sitt rum; orolig gick han här af och an, och urvisaren tycktes stå stilla. Ändtligen hade den framskridit till tolf och en namnlös oro fattade honom. O, om ett hinder ... — han uppträdde darrande på fördäck — då hörde han årslag — en liten båt — förföljdes den icke af en annan — nej, det var endast en våg, som ur bränningen vältrade sig efter den från stranden. — Sätt ut en bit! ropade Williams hastigt, vbåten der — vågen! Matroserna blickade på den derfve befälhafvaren. Innan de ännu hunnit verkställa hans befallning, var båten vid skeppets fallrepstrappa. Två fruntimmer, sade den roende båtsmannen, som önska att deltaga i resan.