Aftonbladet – 23 december 1846, sida 1

Godt: svarade kaptenen och vid hans hand uppträdde Euphrosine på skeppet. Tack, evig, varm tacksägelsel — hviskade han, då den darrande flickans hand hvilade i hans. Den beslöjade besvarad dessa ord med en lätt handtryckning och nedsteg vid bans arm, åtföljd af sin trogna kammarjungfru, mui kajutan. Kaptenen befallde att ankaret skulle lättas. Så är det då skedt, suckade Euphrosine, då hon var allena med sir Williams (kammarjungfrun var sysselsatt med att ställa i Ordning de medförde sakerna.) — Jag har skilt mig ifrån min familj, under kanhända brottsligt föregifvande, att jag i natt begifvil mig till ett kloster för att undvika giftermålet med markisen. Några efterlemnade rader, som icke förr än efter 42 timmar erhållas, underrätta om hvad jag beslutit och företaget. Hvad nu vid.re skall blifva af mig, det — — — men nu nalkas tiden, då jag icke blott behöfver ert skydd, utan ock ert råd, ert bifall. Mitt bifall? — o, hvartill? — Euplirosine! ni har låifvat, att ni — men nej — nihar icke låfvat — men ni ämnade resa med fartyget, sade likväl båtsmannen..., Resa, inföll Euphrosine. Hvart är resan bestämd? Hvarl?. Det är mig.likgiltigt, endast ni landsätter mig i grannskapet af något kloster, för att der.... hon förstummades, u!brytande i tårar. — Nej, fortfor hon efter en paus, sedan jag befriats från faran att blifva vigd vid markisen ...