LU att han ej visste det — han förstod sig ej på sedI larne, och låfvade han följa med och taga rätt på I väska, bref och penningar, hvilket genast sattes i 4 verkställighet och lyckades. Men när han tog rätt på penningarne, vidhöll han ej sanningen till fylIHlest, ty han tog ej fram mer än den största sum, man, som var insyept i en liten gråaktig näsduk, som jag och herr kommissarien Folin m. fl. räknade och förseglade 332 rdr 32 sk. bko, och kom då ingen att tänka på, att söka efter flere pengar, utan Petter Näst sade sig hafva förskingrat 3 rdr bko loch att det i öfrigt var alla pengarne, hvarpå komI missarien Folin genast reste åt Wexiö med honom. I Men något derefter då jag och rättaren Löfgren på Kosta samt Johan Johansson i Nöbbeleds NorreI gård skulle resa åt Lenhofda, vitrade rättaren: det I kan finnas flere pengar, hyarpå vi gingo till samI ma ställe; der de förre fanns, fann jag en ask, inneliggande 101 rdr 24 sk. bko, hvilken vi förseglade, och frågade jag Nästs hustru, om hon kände iIgen asken, hvilket hon sade sig göra, att den bruI kade vara i hans byrån Muntligen tillade Hultqvist, att, då han tillsporde Näst om någon vore i hans brott delaktig, denne yttrade sig vilja förklara detta vid något enskildt samtal, men sådant hade sedermera icke ägt rum. Bonden Jo nas Andersson i Nöbbeled Westergård: latt han den 8 April var åklagaren följaktig till Nästs hemvist, torpet Dufyemålen, beläget något öfIver en half mil härifrån. Näst, som träffades hemma, nekade väl till brottet, men häktades. — — — Sedan ransakningen efter pengarne förevarit, affördes Näst åt Wexiö. Under vägen dit yppade han vid Åreda gästgifvarcgård, att Jonas Petter Isaksson i Nöbbelöd Wästergård varit om gerningen rådfrågad, och att denne, sedan brottet skedt, i censkildt samtal dem emellan yttrat: tig och glo din djefyul — ett uttryck, som Jonas Petter Isaksson stundom pläigade nyttja. I Nästs hemvist hade vittnet funnit en vid tinget förevist nyckel med blott en del af vanligt ax och derföre liknande en dyrk. Näst uppgaf, att han för längesedan hittat denna nyckel, men aldrig begagnat den såsom dyrk. Bonden Petter Samuelsson ibidem: lika med föI regående vittne, med tillägg att Jonas Petter Isaksson skulle, enligt Nästs berättelse, hafva någon tid förut sagt, hurusom det kunde vara bra eller gå ann, att taga Kosta postväskan. Härvid inföll Jonas Petter Isaksson, att vittnesmålen voro lögnaktiga, och att Petter Samuelsson ljög. Torparen Jonas Svensson på Prinsnäs: att Näst på morgonen d. 8de sistlidne April vid soluppgången kommit hem till vittnet och budit det gå till Jonas Petter Isaksson i Nöbbelöd med helsning, att Näst önskade tala med honom i vittnets hemvist, der Näst imedlertid qvarstadnade. VWittnet, som då ingenting misstänkte, uträttade ärendet och Jonas Petter Isaksson följde beredvilligt, hvarefter denne och Näst hade enskildt samtal utanför vittnets boning, derifrån Näst snart förfogade sig och syntes taga annan hemväg, men hvarken han eller Jonas Petter gaf vittnet något förtroende om hvad de kunde förehafva. Den 9 Maj fortsattes ransakningen. Näst vidhöll sin förra bekännelse och ingaf en så lydande skrift: Ungcfärligen 3:ne veckor innan våldet skedde, var jag hos bonden Jonas P. Isaksson i Nöbbelöd Wästregs, för att köpa potäter för 24 sk., som denne var mig skyldig. Jag jemrade mig då öfver den svåra tiden för den fattige, att kunna berga sig. Jonas Petter sade då, att jag kunde taga Kostaväskan, så kunde vi begge hafva nytta deraf. Jag yttrade mig då okunnig om huru detta skulle kunna bäst uträltas och frågade hvar det kunde ske. Jonas Petter föreslog, atv deta Kunde bura sig något vor vm Vvägskillmaden, som går åt Kosta. Fråga uppstod huru jag skulle kläda mig, för att vara 0okänd. Jonas Petter sade, att jag kunde antingen binda ett kläde för ansigtet eller ock svärta mig. Jonas Petter förklarade vid detta tillfälle, att han skulle vexla penningarne till hälften som funnos i: väskan, i fall det lyckades få fatt uti den. Fredagen d. 3 April var jag hos Jonas Petter och köpte en half skeppa potäter. Då beslutades att jag skulle tillegna mig postväskan tisdagen derefter. Vid detta tillfälle bad jag Jonas Petter få låna ett par gamla byxor, för att vid röfveriet nyttja, och sedan han imätt potäterne lade han byxorna ofvanpå i korgen. Jonas Petter nämnde äfven då om vexlingen af de penningar, som erhöllos i väskan, och att det vore bäst att sådant skedde uti Runneby. Jonas Petter yttrade jemväl, att penningevexlingen blefve nödvändig, emedan hvar sedel på 3 rdr och deröfver hade ordningsnummer. Måndagen d. 6 April var Jonas Peter, vid färden åt auktionen i Näsby, inne hos mig, och äfven då föreföll samtal om den tillernade illgerhingen. Jag sade mig frukta för företaget, men Jonas Petter. yttrade: det är ej farligt, bara akta dig Jag frågade om jag skulle göra postbudet någon skada, derpå Jonas Petter förklarade: det behöfver du ej, ty det är bara en pojk, som bär väskan; men cm fr VAL Vr VVS IA TV TTR TA EL osd deduesn di I fena a TER RL A E S