41844 dömd första resan att för serskilda begångna stölder straffas med 23 dygns fängelse vid vatten och bröd samt uppenbar kyrkoplikt, hvilket straff han genast derefter undergått. Näst uppgaf sig Ihafyva våren 4845 gått till Skåne samt uppehållit sig i Christianstad och på landsbygden inom Willands härad varit sysselsatt med syarbete till hösten, då han återvände hem. Under sista vintern hade han omkring tvenne månader vistats vid Wexiö och varit skräddaren Quick derstädes till biträde. Otvunget bekände Petter Näst nu vid domstolen, att han begått det brott, hvarföre han tilltalades; men ville icke tillstå, att Jonas Peter Isaksson eller någon annan varit deruti på ett eller annat sätt delaktig. Han, som kände att Kosta glasbruks postväska om tisdagarne hemtades från Lenhofda och brukade bäras af gossen Johannes Pettersson, hade beslutat tillegna sig densamma. För sådant ändamål hade han, försedd med knif och förklädd till sotare, i skogen, vid vägen från Lenhofda, afbidat Johannes Petterssons ankomst, hvarefter rånet försiggått på sätt ofvan, i enlighet med dennes berättelse, är uppgifvit. Med hotelsen att använda knifven hade imedlertid Näst blott afsett att skrämma postbudet att tiga, tills rånaren hunnit aflägsna sig. Efter rånets fullbordan sprang Näst genast in åt skogen, uppskar väskan i bottnen, uttog och öppnade en del af de många deri förvarade brefyen, tillegnade sig hvad de innehöllo i penningar, dem han ej räknade eller förstod att räkna, ehuru han fann mera än han kunnat föreställa sig. Längre in i skogen kastade han ifrån sig väskan och brefven på serskilda ställen, aftog sin sotaredrägt, tröjan och byxorne, derunder han bar sina vanliga kläder, och begaf sig hem, smygande genom hagarne och Bostorps gärde, utan att märka, det någon blifvit honom varse. Vid hemkomsten gömde han penningarne i ladugården, der de funnits, och hade af fyndet icke undantagit mera än en röd privatbankssedel på 3 rdr bko; den han lemnade åt, vid detta tillfälle tillstädeskomne Abraham Svensson i Mathult, som han var skyldig 2 rdr samma mynt, och som för återstoden skaffade hem till Näst 9 qvarter bränvin. För de 2 rdr 24 sk. rgs, som skulle saknas uti penningeremisserne, kunde Näst icke redogöra annorlunda än att han tilläfventyrs tappat dem under brefyens öppnande, som skedde både i brådska och sinnesförvirring. En under rånet påhafd svart mössa hade han efter hemkomsten uppbränt. Den lilla trälådan, hvaruti han instoppat en del af penningarne, tillhörde Näst, hvars afsigt varit att köpa säd och födoämnen för de rånade medlen. Denna bekännelse afgaf Näst endast småningom och såsom svar på de många från domstolen honom gjorda frågor. I synnerhet visade han sig betänksam vid svaret på frågan om medbrottslige. Den hittade svarta trasiga linnetröjan uppvistes at åklagaren och igenkändes af svaranden såsom densamma denne under brottets utöfning begagnat. Härefter hördes Jonas Petter Isaksson i Nöbbeled, hvilken, efter hvad rätten hade sig bekant, gjort sig känd för eryckenskap, opålitlighet och slagsmål. Med vanligt högljudt tal påstod han sig icke hafva ringaste kännedom om, eller delaktighet uti Nästs brott, hvarför han ansåg sig böra vara fri från misstanka. Af afhörde vittnen berättade: Färgaren Johan Hult7vist vid Lenhofda (skriftligen): Den 7 April helt sent på qvällen träffade jag postgossen här på gästgifvaregården och lät honom följa mig hem till mitt öfver natten, hvarunder jag tillsporde honom noga den persons utseende och kroppsställning, som tog ifrån honom väskan, och förmodade jag på hans beskrifning det vara Petter Näst; och bittida om morgonen derpå kom folk ut-! skickadt från Kosta, då jag tillsade postgossen och brunnsgräfvaren Lönqvist, att genast gå till Nästs hemvist och utröna, om nastgaccon igankindetkomoar; 2evnov Nan lärer gjort. Längre fram på dagen, när Näst var häktad och insatt här på häktet, gick jag att samtala med de personer, som häktat honom, och önskade höra om han erkänt ifrågavarande brott, hvilket sades att han icke gjort, hvarpå det föll mig in att tala med honom, och bad jag nämdemannen Petter Svensson i Bostorp följa med mig, och då vi kommo på häktet, nekade han för gerningen; men som jag märkte honom nedslagen, gjorde jag mig ifrig med föreställningar till honom att han skulle erkänna sanningen, och förespeglade honom lindring om han genast tillrättaskaffade det han hade tagit, hvarpå han efter bevekande förmaningar, och när jag och Petter Svensson ärnade aflägsna oss, tycktes rörd och steg upp och bad få tala med mig enskildt, då nämdemannen gick ut en liten stund. Hvyarpå jag genast frågade honom om han tagit Kosta postväska från gossen, hvartill han svarade frivilligt Ja; och frågade jag honom om den samt brefven fanns till, hvarpå han svarade, att det fanns skogen, ett stycke ifrån der han tagit den; och rågade jag honom om der var några penningar, vartill han svarade Ja, och att han hade dem sömda hemma uti sin ladugård vid Logbalken; och rågade jag honom huru många? då han svarade,! KEN LG ST AA ERNA por SERA