Aftonbladet – 22 december 1846, sida 2

väckta angifvelser. Fem af kärande-ombudet åbeopade vittnen blefvo efter aflagd ed hörda. Första vittnet, pigan Rosenström, hade lördagen den 45 Aug., kl. emellan 2 och 3 på e. m., under det hon befnnnit sig i ett kök tre tr. upp i huset 4 8 vid Skärgårdsgatan, hört ett häftigt skrin. Hon hade lå sprungit ned i trappan till andrå våningen, der hon varseblifvit Sjöberg, som sprungit uppför trappan, under det Sten och Hoving med hastiga steg förfogat sig utför densamma. Vittnet hade ej sett de sistnämnde förfördela Sjöberg, men denne hade hållit begge händerna för hufvudet och varit blodig i ansigtetr. I förstugan till första .våningen hade legat en käpp. Vittnet kyparen Pettersson hade en måndag i Aug. månad från nedra salen å källaren Tyska Lejonet, sett ut genom fönstret och då bland en mängd andra personer varseblifvit kaptenerna en och Hoving, hvilka begge med käpp slagit Åberg, under det denne gått undan några steg samt med hög röst frågat: hvarföre slå herrarne mig? dertill en af de tilltalade svarat ungefär med de orden: ni ä ena fähundar, som stjäla heder och ära af hela svenska nationen. Efier någon stund hade Åberg och Sjöberg inkommit å källaren. Den förre hade stadnat i källarsalen och rengjort ansigtet från blod, som flutit ur ett sår å hufvudet, men Sjöberg hade skyndat in i ett inre rum, till hvilket han kjutit dörrarne, under yttrande: hjelp mig, för de slå ihjel mig,. Vittnet hade då sökt lugna Sjöberg, och derunder hade Sten och Hoving jemte ällarmästaren Axelsson inkommit i källarsalen, och i detsamma dörren öppnats, någon af de förstnämnde yttrat: sär han här? På källarmästarens uppmaning att icke störa hemfriden, hade kapten Stån nu lofvat att icke vidare röra Sjöberg. De öfriga denna dag hörda vittnenas berättelser äro föga eller intet upplysande. En dräng vid namn Nyström hade sett tvenne manspersoner, liknande kaptenerna Sten och Hoving, med käpp slå förre bokhållaren Sjöberg minst fem slag hvardera, under det S., som varit blodig i ansigtet, sprungit midt öfver gatan in i förstugan till källaren Tyska Lejonet, i hvilken förstuga Sjöberg derpå ytterligare blifvit slagen, utan att vittnet dock kunde säga af hvem; vittnet hade icke förmärkt Sten och Hoving följa Sjöberg in i huset, och kunde icke taga på sin ed att dessa herrar förut vid nämnde tillfälle slagit Sjöberg, enär vittnet icke visste sig hafva sett någon af dem. — Rätten beslöt att Sjöberg skulle kallas till personlig inställelse den 14 Noyv., vid vite af 6 rdr 32 sk. bko. Den 44 Nov. tillstädeskom Söndagsbladets utgifvare Sjöberg första gången personligen, och fälldes då att böta 3 rdr 46 sk. för förfallolöst uteblifvande vid föregående sessionen. Han hade nu inkallat till vittnen åtskilliga af befälet vid stadens militärkorps, nemligen löjtnanten Carlsson och sju underofficerare, för att genom dem få utrönt, huruvida ej kapten Stån vid en mönstring i sistl. Juni månad med stadens militärkorps å kaserngården högt yttrat, att han tänkte söka upprättelse af Sjöberg för dennes artiklar i Söndagsbladet. Härom tillfrågades först en fanjunkare Wallander, som förklarade, att han ej hört något dylikt yttras af Stån, hvilken tvärtom, då vittnet en gång i anledning af en smädlig artikel i Söndagsbladet, klagat för Stån och bedt honom söka upprättelse af Sjöberg, svarat att man ej borde lägga på sinnet hvad som skrefs i nämnde tidning; löjtnanten Carlsson åter ville minnas, att Stån en gång i ett sällskap på Djurgården, der Söndagsbladet blifvit föremål för samtal, hade yttrat om sig sjelf, att han borde klå Sjöberg, men med tillägg, att han ej kände denne till utseendet. Kapten Sten förklarade, att om han haft ett sådant yttrande, hvilket han dock ej kunde minnas, så hade det skett endast på skämt, och för att uttrycka den föreställning, artiklarne i Söndagsbladet hos honom väckt, nemligen att de voro skrifna likasom af en person, behäftad med klåda eller ohyra. De öfriga vittnena hafva icke hört någonting yttras af kapten Sten om Söndagsbladet. Vid detta tillfälle återkallade äfven Sjöberg sitt ansvarspåstående emot Sten, för det äreröriga yttrande denne fällt emot honom vid målets förekommande i polisen (nemligen att Sjöberg vore misstänkt för otrohet emot sina förra principaler). Den 24 Nov., då målet åter förevar, uteblef Sjöberg och förklarade sig af mellankommande hinder vara urståndsatt att infinna sig, och hade skickat såsom ombud förre löjtnanten Berg von Linde. Pen 98 Nov. var han äfven frånvarande och hade då en ny fullmäktig, förre vice notarien ÅA. G. Andersson. Kaptenerne Sten och. Hoving hafva varit tillstädes. Ett åberopadt vittne hade ej kunnat anträffas, hvarföre målet uppsköts till den 49 December. Kr — I går eftermiddag kastade ett fruntimmer sig från bryggan vid Rosenbad i Norrström, och omkom. Innan hon verkställde det förtviflade beslutet hade hon aftagit sin s ängkappa och sammetshatt, samt lagt dem på bryggan. Två qvinnor hade på något afstånd åsett händelsen, men icke kunnat afvärja den; de anmälde sedan saken för polisbetjeningen. Det är hittills obekant hvem sjelfmörderskan i lifstiden varit — Förliden thorsdagsafton fann en resande, i ärheten af Solna kyrka utom Norrtull, en på landsvägen utan tillsyn stående häst, förspänd en bryggardrög. En karl låg bredvid i snödrifvan. Han var klädd i andra gardets släpuniform. Så väl karlen som häst och åkdon infördes till staden och öfverlemnades till polisbetjeningen d vaktkontoret vid Hötorget. Karlen igenkändes såsom gardisten Wik; han har varit inställd till polisförhör, sedan det upplysts att den omnämnda hästen och åkdonet blifvit i thorsdags afton saknade på Stora Nygatan, der de varit lemnade af en bryggardräng, hvilken med en bekant som hastigast gjort ett besök på krogen Hvita hästen. Wik uppgaf vid förhöret, att han nyligen inom regementet undergått kur mot bränvinssupande, men fått recidiv och nämnde eftermiddag råkat att supa sig drucken, så att han icke