visste, att man var målet så nära. Man va framme. En talrik betjening emottoz de tom ma vagnarna, Markisinnan, stödd af grefve d S..., gick före gästerna uppför en bredd ter rass, der man på den späda gräsmattan så; nästan alla verldsdelarnes blomster i prydlig; vaser. Zephirine beledsagades af Jules. D öfriga följde efter. Vid de ankommandes när mande steg öppnades de breda flygeldörrarnt till den höga, svala försalen, och en ung, sköl fru visade sig på tröskeln, såsom gästvänska pens hulda, vänliga gudinna. På en gång hörd man ett högt rop. Jules lösslet sig från Ze phirines arm, ilade till den unga frun och slö sin Louise i sina utbredda armar. Ater förderivaren af mina sceniska fram ställningar, sade markisinnan; han kan ickt en gång vänta, till dess jag vederbörligen pre senterat honom. Och nu mina damer! N torde kanhända väntat en landtlig fest; förlåten att jag icke har annat att bjuda er, än sista akten af ett lustspel. Jag hade enlevera! herr de 1,Hopital från sin maka, på det att han desto lättare skulle röra sig i vår krets. En välgörande fö förer henne nu åter till honom i ett blomsterpalats. Så mycket är visst, att han flere gånger varit på vägen alt för lora tålamodet, och ett bevi is derpå I mnade han nyligen i min salong. Äfven skulle profvet ännu icke varit slutadt, om icke baronessan dAubaine och grefve de 5... välsignat mitt trollSPÖN Häreter vände sig greve de S... till Jules, som med sin Louise vid handen knappast hörde.