Aftonbladet – 19 december 1846, sida 1

RR An nn (Insändt.) I anledning af artikeln: Om fördelningen af Fatligvårdsoch Kurhusafgifterna för Hufvudstadenr. Af den som företager sig att skrifva öfyer ett ämne inför allmänheten, har man rätt att fordra, det han så pass åtminstone öfyvertänker saken, att han ej glömmer det hufvudsakligaste. Denna glömska ligger författaren till berörde uppsats likväl till last. Han har väl anmärkt, att de minst förmögnes afgifter blifvit fastställde till 400 procent af bevillningen, och att sedermera procenten minskas i mån af större förmögenhet, så att de förmögnaste endast påföras 24 proc. Men förf. har alldeles uraktlåtit att omnämna den olaglighet, som vid denna taxering blifvit begången. Ettdera har han ej egt kännedom af Kongl. förordningen af år 41843, rörande fattigvården, eller ock har han funnit ämnet så hett, att han ej vågat detsamma vidröra. Hvad förf. i sin uppsats uteslutit, anser ins. sig böra här anföra. De 24, som ägt att bestämma fattigvårdsafgifterna, hafva öfyerträdt berörde Kongl. förordning. Den stadgar, att utom den afgift, som bör beräknas efter andra artikelns bevillning; en viss mindre afgift af iwarje mantalsskrifven person, som fyllt 48 år, kan åläggas. Nu har afgiften blifvit fastställd till 42 skill. för hvarje person, hvarigenom följande förhållanden inträffat. Till åtskilliga kyrkor äro afgifterna för de minst förmögne, efter bevillningen beräknade, 2 runst.: den mindre afgiften till fattigvården har för alla dem, som sådana kyrkoafgifter erlägga, blifvit 72 gånger så stor, som den å debetsedeln minsta; dubbelt så stor som sjelfva bevillningen, och lika stor med den högsta afgiften å samma debetsedel. Under ett sådant sakernas förhållande yore det önskeligt att, i händelse Kongl. Maj:t ej redan beviljat den utmätningsrätt för Tattigafgifterna, som enligt fattigvårds-revisionsberättelsen blifvit sökt, Kongl. Maj:t allernådigst täcktes densamma afstå, i hvilken händelse det komme att bero af de olagligt taxerade, att betala eller icke betala den olagligt iUagda afgiften; ty någon domare kan väl aldrig ålägga någon att betala en afgift, som bordt vara för hyarje person en mindre, men blifvit påförd till 72 gånger så stort belopp, som andra kommunal-afgifter, och derjemte lika stor med den å debetsedeln största. De som blifvit tillsatte att vaka öfver lagarnes efterlefnad, torde väl icke kunna undgå att åklaga denna olag glighet och derigenom söka skydda dessa minsta små från åtminstone detta förtryck, hvilket vore så mycket behöfligare, som ett annat dylikt snart väntar dem. Presterskapet önskar nemligen et förbättradt löningssätt. Det närvarande har, bland andra olägenheter, äfven den, att löneinkomsternas belopp beror ef den större eller mindre aktning presterskapets Icdamöter kunnat tillvinna sig. Denna olägenhet kommer att försvinna, jemte de öfriga, nä inkomsterna kunna genom exekutioner indrifvas. För att ernå detta mål, erfordras medverkan af dem, som cga det största inflytandet: de rike. Desse skola ej lemna den under annat vilkor, än att största tyngden, i proportion till förmögenheten, :lägges på de mindre och minst förmögne. Detta åter skall ske så innerligen lätt, genom personala afgifter. Ingen Kongl. förordning och ingenting annat heller finnes, som skulle kunna hindra att utsätta dessa afgifter hägre, än någon nu kunde förmoda. Ins. tycker sig redan se exekutionsbetjenterna i full fart för kyrkans förkofran. Det är menniskokärleken, rätt använd, som call förbättra verlden, echvad hon vill eller inte. Under alla lifvets förhållanden kan denna kärlek rätt användas; således äfven under exekutionerna, i främsta rummet emot dem som dertill medverkat; sedan mot exekutörerna; hvad som sedan kan vara öfrigt, mot offren för de höga personela afgifterne — likväl ej på annat sätt, än att dem då och då beviljas itet anstånd. Ins. önskar, att allt detta måtte för presterskapet nedföra mer välsignelse, än dessa afgifter medfört ör fattigvården. Enligt 1844 års revisorers intyg, vunnos synbarligen fördelar deraf, att de hungrande altiga gåfvos mat — en portion soppa med bröd om dagen; — men detta underhållssätt har, enligt 1843 års revisorers uppgift, befunnits föranleda allt ör belungande utgifter. H—n. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER.