flera al våra lardskiper. — Dagligt Allehanda omtalar, att under det Krigskollegii president och ledamöter hålla på alt uppgöra ett nytt förslag. till en ny reglering af nämnde embhetsverk, som skulle gå ut på den gamla ordningens bibehållande samt statens ännu: förökade: betungande, skola några ynsre tjenstemän inom verket sysselsätta sig med elt annat, enligt hvilket såväl ärendena som personalen skulle kunna reduceras; samt tror sig snart komma i tillfälle att framlägga detta reorganisationsförslag för allmänheten. ee — Correspondenten från Lund omtalar, att consistorium academicum har beslutat, att en est till Tegners minne derstädes skall firas i April månad nästa år, och att professor Hagberg är utsedd till talar? vid densamma. — Upsala Correspondenten berättar, att enligt bref från Wexiö, det i tidningarne omförmälda ryktet att f. d. statsrådet, biskop Heurin arrenderat Wexiö biskopsgård, saknar all srund. få — I Östgötha-Correspondenten, berättas, att en församling i Östergöthland, (Östra Eneby) förklarat, att den icke kan bekosta någon folkskola, ehuru det finnes der flera rika possessionater. En enda af dem var kristligt sinnad, och det var en Jude, som yrkade kra:tigt att man icke borde spara några kostnader för folkundervisningens berämjande, men det var detsamma som en ropandes röst i öknen. — Bzerometern klagar öfver prejerier mot allmogen vid utmäitningars verkställande vid flera tillfällen, samt anför åtskilliga facta derpå. Ty värr inskränka sig sådana ofog icke blott till Calmare lin. Samma tidning anör, hurusom en viss )nådig grefve, — hvilken i sin ort tyckes agera ett slags feodalfurste — genom dammluckornas stängande vid sina qvarnar borttagit vattnet för 12 nedanför liggande qvarnar, som således fätt stå under brådase mäldtiden, till stort förfång för såväl deras egare som allmogen. — Jönköpingsbladety erinrar härvid, att det mitte existera besynnerliga förhållanden, eftersom, enligt hvad fallet lärer vara, ingen vågar för ett så uppenbart öfverträdande a! allmän lag (20 kap. 6 byggn.balk.) antasta den sjelfrådige feodalherren. — Knappast går någön af de 3me dagar i veckan förbi, då f.d. Utgifvaren presen!cerar sig i Svenska Minerva, utan att man ovilkorlgen tvingas att beundra dimensionerna af denna kolossala själ, som i närvarande stund utgör snart sagdt den enda kraft, hvilken håller Svenska samhället uppe. För ,ordning och säkerhet har han nu en tid bortåt vakat med en ihärdighet, en framgång, som öfverträffat till och med de djerfvaste förhoppningar; cch om den kritiske December, rånens och stöldernas månad, hittills lyckligtvis förflutit, utan att vi hört de våldördes jemmerrop på våra gator, de bestulnes suckar öfver förlusten af sin egendom, hvem hafva vi väl derföre att tacka om ej honom, som genom blotta tillkännag:fvandet, alt ordningen och säkerheten stodo under hans skydd, förlamat bofvens arm och tving:t hamnbusen att öfvergifva sina vägars villa? Redan detta vore nog lör bronzens ära af ett betryggadt samhälle; de gamle reste stoder åt de män, som hämmade våldet och värnade äganderätten, Men vigtig och. välsignelserik, som dea yttre tryggheten är för samhället, icke stannar dock f. d. Utgifvaren med sina bemödanden: ensamt vid denna. Lykurgus och Solon voro icke mera I:fligt öfvertygade, än han är det, alt religion och moralitet utgöra de fastaste grundvalarne för staten; och redan har han derföre med sin mäktiga intelligens vändi sg åt den moraliska sidan af samhället. Mången anad., då han såg det gigantiska arbatet för rent spel i politiken, att det ej skulle dröja länge, innan f. d. Utgifvaren återinsatte den allmänna moralen i det välde, hon aldrig bordt förlora; och denna förhoppning har nu börjat gå i fullbordan, snarare än man cns vågat föreställa sig. I gårdagens Minerva proklamerar han nemligen en sanning, som skall göra ett djupt intryck på alla politiska överlöpare och renegater, och med blygd hölja detta trolösa slögte; sm tyvärr alltför länge fått gå o tilldess f. d. Uigilvaren, bevekt af landets nöd, nu äntligen emot detsamma böjt sn mäkliga arm. Genom omotiverade opinions-omsadlingar och ådagalagd löshet i karakteren, säger han, förspaller man alltid de tänkandes aktning. Ob-räknelig är vigten a! dessa ord, utgångna ur f. d. Utgilvarens mun. Man skall från d. 47 Docember 4846, då d: uttalad s, räkna en ny acra för den oifentliga moralen i Sverige, och en tacksam efterverid skall en gång rista dem på hins graf. såsom vittnesbörd om hvad han gjort för den politiska s-dligheten i det land, som var nog lyckligt att fostra honom i sitt sköte, Måtte den stund ännu vara långt bor:a, då han kallas från sna stora vär! Måltle han hinna att, innan dess, grundligt rensa vår politiska atmoser från aljt grått och suddigtn, som nu förmörkar den! Men dot är ej blott vännerna al den all männa moralen, som f.d. Utgifvaren beredt ett upply tand2 skådespel genom hvad han gjort för Åansammar äfrvan hh undan Pp da basstlign