protokoll uppgifvit, förklarade han, att han ej heller der kunnat meddela någon upplysning, emedan han ej haft kännedom om brotten. Han vidgick, att han fällt de honom till last förda yttranden om föräldårarna, förklarade dessa yttranden hafva tillkommit af oförstånd och försäkrade, att han icke misstänkt sin syster för några brottsliga förebafvanden. Närvarande slottspastorn Wadell spordes angående enkan Ekvall och hennes dotters uppförande i häktet efter afkunnandet af Häradsrättens utslag, och tillkännagaf, att den förra uppfört sig, såsom förut, stilla och väl; att dottren deremot, sedan hon blifvit insatt i samma rum med flere andra, till en del för svåra brott dömda förbrytare, visat fräckhet och med likgiltighet emottagit pastorns besök och hans derunder henne gifna undervisning och förmaningar, samt att hon vid ett tillfälle, för omkring åtta dagar sedan, till pastorn yttrat, att det varit i sinnesförvirring, som hon wnder sitt vistarde på länsasarettet kommit alt bekänna på modren; men alt efur det så skeu, så finge det så vara. Sofia Maria Ekvall, ånyo inkallad, erkände, att hon haft denna utlåtelse till pastorn, men förklarade, att hennes mening dermed icke varit, att bekännelsen på modren vore falsk; utan hade hon med yttrandet åsyftat, att hennes för de yngre syskonens skull fattade föresats att genom förnekande af modrens medbrottslighet dölja sanningen, blifvit under sinnesförvirringen rubbad, samt att hon, kommen till sina sinnens rätta bruk, icke ville vidare söka dölja sanningen och återkalla uppgiften. Samtliga de tilltalade fingo härefter företräda och tillspordes, vid hvilken tid den i Sofia Maria Ekvalls berättelse till förhörsprotokollet den 4 Augusti 1845 omnämnda enkan Brandberg kommit till Attarp och huruvida hon ännu vore qvar derstädes; och upplyste så väl åklagaren som enkan Ekvall och Sofia Maria Ekvall, att enkan Brandberg, som är boende i Motala, icke varit på Attarp vid brottens begående, utan kommit dit dagen före Ekvalls begrafning, som skedde kort efter den 20 Juni, och derifrån afrest före Höradsrättens andra ransakning i målet den 44 Juli 4843, Aklagaren tillkännagaf jemväl, att den person, som afgifvit en i Häradsrättens protokoll den 6 sistlidne Juli intagen skriftlig berättelse i en del målet rörande omständigheter, icke kunnat åberopas såsom vittne eller höras på ed, enär han undergått straff för stöld. Parterna underrättades slutligen, att protokollet öfver hvad nu förekommit nästa måndag den 7 i denna månad, kl. 42 på dagen, för dem justeras, dervid åklagaren och Per Wilhelm Ekvall egde komma tillstädes om de aktade nödigt; och skulle Konungens Befallningshafvande i länet genom bref anmodas, att då för Kongl. Hofrätten låta inställa häktade enkan Ekvall, hennes dotter och Hedda Magnusdotter Thorman, hvilka till länshäktet återfördes.